Region Sörmland har stora ekonomiska problem. En del av dem beror på inflationen och ökade pensionskostnader. Men det är bara en del av förklaringen. Region Sörmland har länge levt över sina tillgångar.
Då har man som politiker inget annat val än att fatta en rad smärtsamma beslut. Att prioritera stenhårt – även när det gör riktigt ont ända in i själen.
För om regionen inte anpassar kostnaderna efter intäkterna nu kommer det oundvikligen att leda till en krasch med ännu sämre vård, försämrad kollektivtrafik och mindre kultur.
I veckan klubbade regionfullmäktige igenom den styrande minoritetens (M, VFP, C och KD:s) budgetförslag, som bland annat innebär höjda taxor för vård och kollektivtrafik. Dessutom varslas 700 tjänster inom regionen.
Inför fullmäktige hade Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna lagt fram egna separata budgetförslag. Jämfört med regionstyrets förslag hade de bland annat valt att skära mer i kulturens budget för att kunna värna hälso- och sjukvårdens resurser.
Att man väljer att prioritera vården framför den andra verksamheten är inte märkligt. Men samtidigt går regionpolitikerna som katten kring het gröt.
Ska regionen på sikt få en ekonomi i balans finns det inte någon helt fredad verksamhet. Även hälso- och sjukvårdens omfång och kostnader måste kunna ifrågasättas och utredas. Frågorna måste kunna ställas – även om de förståeligt kommer att ge upphov till många upprörda känslor.
Region Sörmland är inte en särskilt stor region. Ändå har man tre akutsjukhus. Är det rimligt? Blir svaret på frågan ja, behöver man även ställa en följdfråga: Går det, sett till de ekonomiska förutsättningarna, att erbjuda samma vårdutbud som i dag på sjukhusen? Eller måste regionen koncentrera viss vård till ett eller två av dem?
Alla förändringar som innebär längre resor och mer besvär för många patienter är svåra att fatta beslut om. Men om de inte tas nu försämras ekonomin ännu mer.
De nedskärningar man då skulle tvingas göra skulle slå ännu hårdare mot de svårast sjuka, de som är beroende av färdas med kollektivtrafiken eller de som får bättre livskvalitet med hjälp av kulturen.
Men krismedvetenheten verkar inte helt ha nått de ansvariga politikerna. Inför varje beslut om nedskärningar finns en eller flera som sätter sig på hasorna. Som med emfas tycker att pengarna kan tas från en annan verksamhet eller att staten borde rycka in till undsättning.
Men pengarna finns inte i den egna verksamheten. Regeringen har ökat statsbidragen, men inte tillräckligt för att Region Sörmland ska kunna fortsätta missköta sin ekonomi.
Då återstår det för Region Sörmland att öka den egna skatten för att dryga ut inkomsterna. En ökning av skatten slår hårdast mot dem med lägst inkomster. Ska de behöva betala priset för att politikerna saknar förmågan att fatta tillräckligt många nödvändiga – om än smärtsamma – beslut?