Eskilstuna kommun mäter precis som många andra kommuner rester av droger i avloppsvattnet. Proverna kan inte ge svar på hur många som använder droger i kommunen. Ett högt resultat kan likaväl tyda på att det finns en liten grupp som använder stora mängder av en viss drog som att det finns många partyknarkare som använder en viss drog någon enstaka gång. 

Det faktum att halten av vissa droger ökar korta perioder exempelvis under jul och hemvändardagen pekar dock på att det finns ett antal partyknarkare.

Till tidningen säger kommunpolisen Elin Johansson att tillgången på narkotika är god i Eskilstuna.

Det borde inte ha undgått någon att gängkriminaliteten är ett stort problem i Eskilstuna. Skjutningarna har ett uppehåll just nu, men det betyder inte att resten av verksamheten går på sparlåga.  

En av gängens huvudsakliga inkomstkällor är drogförsäljning. Den som väljer att köpa droger göder med andra ord gängen. 

Partyknarkarna har ett val. De är inte beroende av droger. Att köpa dem eller att avstå från att köpa narkotika kokar ned till ett moraliskt och etiskt övervägande, som många väljer att bortse från. Det går inte klaga över gängkriminalitetens utbredning och samtidigt understödja gängen ekonomiskt. 

Det finns även en annan aspekt på frågan som Brottsförebyggande rådet (Brå) framhåller i en ny rapport: Att den som köper droger riskerar att bli en av gängens nyttiga idioter.  

Gängens andra ”affärsverksamheter” inte minst olika former av välfärdsbrottslighet kräver att man har informatörer och möjliggörare i olika delar av samhället – både i den offentliga och privata sektorn. Den som köper droger av gängen gör sig sårbar att bli rekryterad.

Det är lätt att tro att den typen av rekrytering sker genom hot och tvång. Så kan det vara men oftare handlar det om att den som säljer droger odlar relationen genom vänlighet och samtal. Den som köper tänker inte alltid på att frågorna syftar till att fiska efter information. Eller att den lilla tjänsten man ombeds utföra har ett brottsligt syfte. 

Det är viktigt att se sin egen roll i det maskineri som vi kallar samhället. De flesta av oss är små kuggar. Men det krävs inte att särskilt många kuggar börjar fela förrän hela maskinen börjar hacka.