Om du frågar en tonåring vad en fax är för något kan du troligen få diametralt olika och felaktiga svar. Faxfunktionen är knappast något som längre är en del av de flesta människors vardag, men den har fortsatt att existera inom offentlig sektor. Nu är det dags för faxen att skriva ut sig från samtiden och in i historieböckerna.
Lagom till jul- och nyårshelgerna träffade Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och regeringen den 20 december en överenskommelse om gemensamma steg mot en digital infrastruktur inom offentlig sektor. Syftet är att införa ett ”säkert, snabbt och enkelt sätt för digitala kommunikation mellan välfärdens verksamheter”. Faxen ska skickas ut till förmån för nya digitala lösningar som i övrigt redan finns tillgängliga i resten av samhället.
Överenskommelsen är förvaltningspolitiskt historisk, viktig och välkommen. Samtidigt är det också en aning sent som offentlig sektor vänder sig mot moderna lösningar, om vi jämför med resten av samhället. Faxen har i övriga delar av samhället definitivt sett sina bästa dagar på andra sidan millennieskiftet.
Vad kan vi då förvänta oss av den digitala reformeringen? Grundsyftet är att ersätta föråldrade och osäkra kommunikationsmedel med en effektivare och säkrare digitallösning. Vad det utmynnar i återstår att se, men processen framåt kräver väl så många strategiska och taktiska överväganden för att säkerställa ett gott resultat.
Det gränsöverskridande samarbetet för en gemensam och digital infrastruktur må vara ett lite svårtuggat ämne, men det finns skäl för oss alla att uppmuntra reformen. Ett av de tydligaste skälen till att reformen gör skillnad på riktigt är att det kommer spara tid och pengar för oss alla. Varje sparad arbetstimme inom det offentliga spelar roll, särskilt när det berör alla anställda, på såväl statlig som lokal nivå.
Ett annat skäl är att reformen kan leda till ökad samverkan och färre byråkratiska stuprör mellan myndigheterna. Det är alltför vanligt, eller till och med institutionaliserat, att offentliga aktörer skapar sina egna, parallella – och dyra – system. I stället för att bygga upp en lösning som kan användas av samtliga är det tyvärr snarare regel än undantag med särlösningar. I praktiken innebär det att tid och pengar går åt till att uppfinna hjulet på nytt – om och om igen. Det är kanske vår tids yttersta form av resursslöseri.
2022 innebär valår och den digitala infrastrukturen må inte ligga högst upp på dagordningen, men att faxen tackar för sig kommer göra stor skillnad för Myndighetssverige. Digitaliseringen i övrigt kommer också få sig en skjuts i näringslivet såväl som i människors privatliv.
Exempelvis har hemarbete gått från att vara en ovanlighet till en normalitet. Möjligheten att arbeta hemifrån nämns numera som en förmån i ett flertal jobbannonser. Under pandemin har den digitala världen onekligen smält samman med den fysiska, vilket med största sannolikhet kommer bestå.
Digitaliseringen är en positiv trend som i högsta grad bör tas tillvara och omfamnas så att den kommer fler till del. 2022 kommer bli ett minst sagt spännande och digitalt år. Det lär bjuda på innovation och utveckling som aldrig förr.
Linnea Hylén är fristående skribent.