SFI-elever på Österlens folkhögskola i Tomelilla. Majoriteten av eleverna är från Ukraina. Samtliga elever i klassen är kvinnor – de flesta har har traumatiska upplevelser i bagaget.
Gästkrönika
Sveriges svek mot ukrainska flyktingar visas med enkel matematik. Under 2022 ansökte och fick 50 000 ukrainare skydd i vårt land med stöd av EU:s massflyktsdirektiv. 2023 kom 11 000 till och lika många under 2024. Det blir 72 000 totalt. Men antalet registrerade ukrainare med så kallat tillfälligt skydd är i dag enbart 43 000. Det betyder att 40 procent av de ukrainska flyktingarna har lämnat vårt land.
Vart de 29 000 ukrainarna har tagit vägen finns det ingen statistik över. Men man kan göra välgrundade antaganden. Några 40 procent har knappast återvänt till Ukraina. Det finns inga uppgifter på europeisk nivå i närheten av detta. Inte heller ser vi någon motsvarande flytt av ukrainare från andra länder i Europa.
Ta Sveriges grannländer, som svenska politiker tidigare gärna jämfört oss med i flyktingsammanhang. Både Finland och Norge hyser till och med fler ukrainska flyktingar räknat i absoluta tal – Norge nästan dubbelt så många som Sverige.
Allt handlar om vistelsevillkoren och de signaler som Sverige skickar. Störst följder fick de regler som gällt för ukrainarna under de första två och ett halvt åren. Det tog mer än ett år innan regeringen gav klartecken till kommunerna att erbjuda de ukrainska flyktingarna studier i svenska för invandrare (SFI), även om en mindre andel kommuner bedrev detta redan från början.
Och det var först i juni 2024 som Skatteverket började folkbokföra ukrainare, vilket gav dem sociala rättigheter som liknar dem för alla andra som bor i Sverige, som barnbidrag, bostadsbidrag, assistansersättning och kommunalt ekonomiskt bistånd. Det var så myndigheten tolkade folkbokföringslagen efter att EU förlängde sitt massflyktsdirektiv till 2026. Fram till folkbokföringen var ukrainarna som saknat arbete utlämnade till dagersättningen från Migrationsverket på högst 71 kronor per dag, vilket är drygt en tredjedel av det som i Sverige brukar kallas existensminimum.
Denna politik har haft bred förankring i riksdagen och administrerats först av Socialdemokraterna och efter maktskiftet 2022 av Tidöpartierna. Från sommaren 2024 har situationen blivit bättre men inte bra. Regeringen och SD har nämligen sett till att begränsa genomslaget av folkbokföringslagen. Ukrainare som har folkbokförts efter 31 oktober 2024 nekas rätt till bosättningsbaserade förmåner som just barnbidrag och bostadsbidrag. Ingen av dem har rätt till studiemedel från CSN, vilket får absurda konsekvenser för vissa ukrainska ungdomar som studerar på gymnasiet.
Ukrainska flyktingar har inte rätt till studiemedel från CSN, vilket får absurda konsekvenser för vissa ukrainska ungdomar som studerar på gymnasiet.
Ukrainare som varit i Sverige i mindre än ett år får inte folkbokföra sig och är utlämnade till högst 71 kronor per dag för sin försörjning. Den som fått skydd under massflyktsdirektivet är också fast i det och får inte något annat, mer förmånligt uppehållstillstånd baserat på exempelvis högre studier, arbete eller kärleksrelation.
När det gäller jobb och studier förbereder regeringen en lagändring för att möjliggöra sådant ”spårbyte”. Men de övriga problemen kvarstår och ingen ukrainare vet vad som kommer hända efter 4 mars 2026 då EU:s massflyktsdirektiv slutar gälla.
Något slut på kriget finns inte i sikte. Krigets offer måste kunna planera sina liv. Det enda som duger är att de ukrainare som vill får stanna i Sverige permanent, på samma villkor som alla andra som bor här.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen