De flesta känner till uttrycket ”Moment 22”. Färre har kanske läst romanen av Joseph Heller där begreppet myntades. Den kom på svenska 1962 och firar alltså 60-årsjubileum, politiskt het när det svenska valåret artar sig till ett jättelikt Moment 2022.

Joseph Heller var amerikansk bombflygare i andra världskriget. I boken bearbetar han skräcken för att dö och den byråkratiska labyrint som gör det omöjligt att komma undan. Moment 22 ingår i militärens regelverk. Enligt detta finns bara ett sätt att bli frikallad: du måste vara galen. Den som söker frisedel antas dock vara rädd för kriget. Eftersom det är en rimlig reaktion kan vederbörande omöjligen vara galen.

Livet är fullt av sådana återvändsgränder. Jag hittar aldrig mina glasögon eftersom jag inte kan se utan dem. Samma princip gäller nu i riksdagsvalet.

För att få en regeringsduglig majoritet måste vi formera oss längs den traditionella blockgränsen, höger eller vänster. Men eftersom vi röstar på partier som övergett denna skala – alltså inte på regeringar – ser ekvationen minst sagt knepig ut.

De senaste mätningarna antyder att det återigen blir åtta partier i parlamentet. Stackars talman. Efter valet 2018 tog regeringsbildningen 134 dagar, redan detta ett svenskt rekord. Socialdemokraterna har lagt sig i vinnarhålet genom finurligt partiledarbyte och skilsmässa från Miljöpartiet i rätt ögonblick. Magdalena Anderssons Moment 22 utgörs nu av Annie Lööf och Nooshi Dadgostar. Hon måste först leda i bevis att de är ansvarslösa nyliberaler respektive vänsterpopulister, sedan få dem att mysa i samma rum efter 11 september.

Det är dock inget mot Ulf Kristerssons Moment 22. Ju sämre dager M lyckas framställa regeringen i – och gudarna ska veta att de jobbar på det – desto mer kuriöst blir opinionsläget. M runt 20 procent och S runt 30 procent efter sju svåra år av historiskt svag styrning. Vad säger detta om oppositionen?

Ingen högermajoritet i sikte. Anledningen är enkel. En femtedel av väljarna stöder Sverigedemokraterna medan övriga känner varierande grad av olust inför detta parti. Moderaternas största problem är inte att Jimmie Åkesson skrämt bort Annie Lööf, utan att han skrämmer väljarna. Statsvetarnas data visar var skon klämmer. SD var länge ensamma om att representera folkviljan i flyktingfrågan. Nu är gapet överbryggat, tycka vad man vill om det. De borgerliga har anpassat sig till ett misstrott populistparti när det inte längre var nödvändigt.

Moment 2022. Grattis Magdalena Andersson.

Niklas Ekdal är fristående skribent och tidigare politisk redaktör på Dagens Nyheter (ob lib).