Det är en styrka att kunna se våra folkvalda och makthavare som medmänniskor av kött och blod, av tankar och med omtankar.
Det är i dag 20 år sedan dåvarande utrikesminister Anna Lindh mördades. Hon knivhöggs vid ett besök på NK i centrala Stockholm. Det var det andra uppmärksammade mordet på en regeringsföreträdare i modern tid. Det första mordet var på hennes partikamrat, statsminister Olof Palme 1986. Dåden chockade Sverige. Det går inte att beskriva på annat sätt. Att framstående folkvalda företrädare skulle vara måltavlor på det sättet, var en på många sätt främmande tanke.
Likväl skedde det. Hösten 2003 höll världen på att anpassa sig till situationen efter terrorattacken i New York, den 11 september 2001. Just det datumet förlorade Anna Lindh sitt liv, bara några dagar före folkomröstningen om euron. De allra flesta som var med då kan nog känna hur på djupet uppskakande det var.
Här. Hos oss.
20 år efter hennes död har vi fortfarande all anledning att tala om hotbilder, mord och mordplaner mot profilstarka myndighetsföreträdare och framträdande folkvalda. Insikterna om vad hat och våld kan leda till tar ett större utrymme i anspråk. Det är minst lika viktigt i dag som då att tala om det demokratiskt respektfulla. Det är en samhällelig styrka. Att se våra folkvalda och makthavare som medmänniskor av kött och blod, av tankar och med omtankar.
Det ger tyvärr ingen absolut garanti mot våldsdåd, men det tål att påminnas om.
För Nyköpingsborna, även de som inte röstade på hennes parti, var Anna Lindh något mer än en utrikesminister. Hon var Nyköpingsbo. Hon var en känd toppolitiker som också kom att vara en del av mångas vardagsbild. Hennes man Bo Holmberg var landshövding. Familjen bodde i stan. Några kände henne också som förälder. I vårt närområde var det många som fått sig en glimt av utrikesministern på väg till och från tåget, ofta med raska steg. Hon hade gjort en lång politisk karriär och bar med sig Sveriges röst i utrikespolitiken, en sfär med många män och färre kvinnor.
2001 omfamnades visionerna om att utvidgat EU och nyttan med att kliva över nationsgränser av många. Då tog hon storpolitiken till Nyköping. Utrikesministermötet i maj det året var ett historiskt tillfälle. Där möttes medlemsländernas och kandidatländernas utrikesministrar i stadshuset. De stötte och blötte frågor om hur unionen skulle växa.
Stora delar av området runt stadshuset, länsstyrelsen och Stora torget spärrades av. SN gav ut en extratidning, med flera artiklar på engelska. Ledarsidans chef Catharina Håkansson kommenterade skeendet. I ett hörn av Stora torget tog en motdemonstration form.
Det stora möttes i det lilla.
2001 omfamnades visionerna om att utvidgat EU och nyttan med att kliva över nationsgränser av många.
Anna Lindh själv fick aldrig uppleva den stund 2004 då EU växte österut med tio nya medlemsländer, från Estland till Cypern. Europa blev då ett ännu större vi. Men hon var med och gjorde den utvecklingen möjlig.
20 år efter mordet är det ett starkt minne av hennes livsgärning.
Olof Jonmyren är politisk redaktör på centerpartistiska Södermanlands Nyheter. Texten har även publicerats där