Ibland kan man i debatten höra argument som ”ska någon behöva dö innan lagen ändras”. I de flesta fall är det just bara att argument. Men inte i fall med barn som omhändertas enligt LVU, lagen om vård av unga, när de är så gott som nyfödda, eftersom deras biologiska föräldrar har så allvarliga problem att de inte bedöms kunna klara av att ta hand om ett barn.
Trots att många har farit illa har socialtjänstlagens skrivningar om att målet alltid ska vara att barn ska hem till sina biologiska föräldrar, oavsett hur lång tid som gått sedan barnen omhändertagits och oavsett var barnen har sin trygga anknytning, legat fast.
Tills nu. Lilla Hjärtat förändrade allt. Någon – i det här fallet en liten flicka som skulle fylla fyra år – behövde dö för att politikerna skulle förstå att de måste agera och att det inte finns tid att vänta på att fler barndomar skulle bli förstörda och fler små barn skulle skickas ”hem” till föräldrar de knappt känner och som har allvarliga drog- och beteendeproblem.
Under våren har det framkommit i polisutredningen att Lilla Hjärtat under lång tid utsattes för både svält och misshandel – kroppen hade både nya och äldre skador. Dessutom har man med hjälp av håranalyser kunna slå fast att barnet under flera månader drogats. Mamman är nu åtalad för mord.
Parallellt med rättegången mot mamman har IVO, Inspektionen för vård och omsorg, valt att starta en utredning om hur socialtjänsten hanterat ärendet. Visserligen försökte kommunen överklaga rättens beslut om att flickan skulle återförenas med de biologiska föräldrarna ända upp i högsta instans. Men samtidigt kan man ställa frågan om det underlag som socialtjänsten försett Kammarrätten med var tillräckligt för att klargöra hur stora riskerna var att flytta hem barnet.
Dessutom är samtliga riksdagspartier sedan en dryg månad tillbaka överens om att en ny lagstiftning kallad ”Lex Lilla Hjärtat” måste införas för att skydda tidigt omhändertagna barn. Både Liberalerna och Moderaterna vill nu plocka fram den utredning som statsrådet Maria Larsson (KD) initierade under alliansregeringen och som var klar 2015, och använda den som underlag för att en ny lagstiftning ska bli verklighet redan i år. Regeringen anser dock att det behövs förtydliganden och siktar på att kunna presentera ett lagförslag nästa år.
Självklart hade det bästa varit om Lex Lilla Hjärtat varit på plats redan i år. Men oavsett vilket är det bra att politikerna äntligen agerar. Då har det kommit något gott ur en liten älskad flickas fruktansvärt hemska öde. Ingen lyckades rädda henne. Men hon kommer att rädda många andra små utsatta barn.
Malin Lernfelt är fristående liberal skribent.