Den 9 juni är det dags för EU-val och valrörelsen är därför i full gång. Partierna kämpar mot ett lågt valdeltagande och misslyckas gång på gång med att förklara EU:s betydelse för väljarna. Det framstår som att partierna glömt bort valet och nu i all hast slängt ihop sina kampanjer.
Är det någon som vet vad svenska politiker vill göra med EU?
Det finns stora frågetecken kring i stort sett alla etablerade partiers EU-strategi. Sverigedemokraterna förstår inte unionen och väljer dessutom att ifrågasätta stödet till Ukraina. Ungsvenskarna har testat utspel om Swexit. Det skulle vara en överraskning om dessa frågor får partiets väljare att lyfta rumpan från soffan för att rösta.
Socialdemokraterna har på samma sätt svårt att få sina väljare till valurnorna, men har trots detta valt en okänd toppkandidat och presenterar ingen politik.
Liberalerna och Centerpartiet är av allt att döma vara helt under isen. De två liberala partierna har båda långtgående visioner för EU, men lyckas inte väcka någon uppmärksamhet eller nå igenom bruset. Därtill så blandar Liberalerna in den nationella euro-frågan i valet, vilket gör skiljelinjen mellan nationell politik och EU än mer otydlig för väljarna.
Kristdemokraternas svårigheter att få en lista på plats inför valet har uppenbarligen skapat problem. Valparollen ”Gränser och frihet” klingar av krismöte och oenighet mer än något annat. Dessutom ledde partiets interna stridigheter till ett helt nytt fenomen i det svenska politiska landskapet: Folklistan.
Var projektet Folklistan leder återstår att se, men det är svårt att tro att Ebba Busch och Alice Teodorescu Måwe sover gott om nätterna.
Flera partier verkar fumla i mörkret trots att valdagen närmar sig med stormsteg. Någon måste det väl finnas som tänkt till, eller? Kanske.
Även Moderaterna försöker i sin kampanj föra nationella frågor in i EU-valet. Att bekämpa brott och bygga kärnkraft var frågor som de drev med viss framgång i riksdagsvalet 2022. Det är smart att söka en internationell vinkel för dessa frågor, även om det är tröttsamt att Moderaterna inte lyckats producera någon ny politik.
Vänsterpartiets strategi har ett namn: Jonas Sjöstedt. En välkänd och omtyckt partiledare gör comeback. Miljöpartiet använder sig också av bekanta och erfarna politiker i EU-valet. Det är ett smart sätt att locka väljare, främst från Socialdemokraterna samtidigt som det drar till sig medias uppmärksamhet.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet är rimligtvis de enda som kan ges godkänt på sin EU-valstaktik. Inte för att den är briljant – utan för att de i alla fall tycks ha tänkt.
Att driva EU-valrörelse är svårt eftersom väljare generellt bryr sig mindre om detta val än om de nationella valen. Men förutsättningarna blir inte bättre om partierna inte gör ett genuint försök att förklara för svenskarna varför EU är viktigt.
I årets valrörelse känns flera kampanjer närmast slumpmässiga och de partier som faktiskt har solid politik att stå på har inte hittat sätt att kommunicera den. Om valdeltagandet visar sig lågt den 9 juni har partierna bara sig själva att skylla. Det är inte väljarna det är fel på, utan strategin.
Elin Venholen är fristående centerpartistisk skribent på Liberala Nyhetsbyrån