Det är inga stora skiften i Statistiska Centralbyråns partisympatiundersökning för november. En nedgång för vågmästaren Centerpartiet är den enda säkerställda förändringen jämfört med mätningen i maj. Mer kan ha hänt under den senaste något turbulenta tiden i svensk politik, men mätningen avslutades före statsministeromröstningarna, budgetomröstningen och Miljöpartiets avhopp från regeringen.
En statistiskt säkerställd minskning tillbaka till valresultatet 2018 var naturligtvis inte vad Centerpartiet ville se. Men det är också resultatet av en tid där partiet har pressats hårt från två håll – ofta i grova ordalag – i syfte att ”tvingas” välja sida. Det hade passat alla som vill ha tvåblockspolitik, där båda sidor bär på ytterkantspartier och utrymmet för relevant kritik mot dem blir smalare. Se bara på hur företrädare för Moderaterna i rikspolitiken aktivt försvarar Sverigedemokraterna när SD-företrädare hamnar i trubbel. Lojaliteter kommer och går, ibland över själsligt förödande ideologisk terräng.
Mätningen visar att Liberalerna är långt från riksdagen. Dess väljare har i huvudsak gått till Moderaterna och i viss mån Centerpartiet. Även Miljöpartiet ligger lika illa till som valresultatet 2018 signalerade. I nuläget räcker det inte till fyraprocentsspärren.
Liberalerna bytte fot, från att försöka påverka i mitten till att tydligt associera sig med Moderaterna, och offrade sitt motstånd mot Sverigedemokraterna. Det gav ingen effekt. Miljöpartiet har nu hoppat av regeringen – i hopp om att få till en friare roll i valrörelsen. Målet är nog att plocka väljare framför allt från S och V. Det är där flera före detta MP-väljare finns.
Opinionen pekar inte på ett maktskifte efter valet 2022. Centerpartiet är kvar som tungan på vågen mellan M med stödpartier och S med sina. SCB-mätningen för november brukar ha hyfsad hållbarhet under valåret. Nästa mätpunkt, i maj 2022, lär visa vilka partier som har hittat lite medvind inför valspurten.
Sedan tillkommer alla okända faktorer – händelser i omvärlden, oväntade inrikespolitiska fenomen, mer subtila förändringar i väljarleden samt, förstås, skandaler. Helt klart är att om Centerpartiet och Annie Lööf vill vara den kraft som värnar ett utrymme i mitten av svensk politik, för gröna liberala värden och reformer, då har partiet en hård valrörelse framför sig. C har inga givna vänner. Å andra sidan finns en ideologiskt trygg utgångspunkt i samtalet med väljarna. I mötet med borgerligt och liberalt sinnade väljare, som vill hålla SD borta från regeringskansliet och samtidigt vägra socialismens höjda skattetryck, har C ett handfast utgångsläge. Om det tydligt kombineras med egna krav på förändringar och reformer.
Socialdemokraterna känner garanterat hopp över ett stöd som ligger närmare 30 procent än 25 procent med en ny partiledare i Magdalena Andersson. Moderaterna och Ulf Kristersson kan utgå från valresultatet 2018 och hitta några plusfaktorer i jakten på makten. Inget av partierna förlorar längre väljare till SD. Bekymret för båda är att de potentiella väljarvinsterna i huvudsak finns bland partier som ideologiskt sett står dem nära. De flesta av dessa behöver i sin tur stödröster för att inte åka ur. Den enes bröd...
Opinionen står stilla, men dramatiskt är det ändå.