I ett tal 6 november erkände sig Demokraternas presidentkandidat Kamala Harris besegrad.
Gästkrönika
I onsdags vaknade vi alla till en tung baksmälla. Donald Trump blir USA:s president igen, trots alla lögner och extrema uttalanden, domar och hämndlystna löften som hotar demokratins grundvalar.
Det var inte ens på håret. Trump överpresterade i valet och mobiliserade väljare långt över förväntan. Det följer en trend, där populistiska och repressiva krafter vinner allt mer mark. Precis som när Sverigedemokraterna i valet 2022 gick om Moderaterna och blev Sveriges näst största parti. I senaste EU-valet gick de högernationalistiska populister starkt framåt och hölls med nöd och näppe från inflytande av den breda mitten i Europaparlamentet.
Hur kan den politiska kartans ytterkanter fortsätta vinna mark, trots att de blir allt mer extrema?
Sanningen är att de gör ett bättre politiskt hantverk. De förstår att man måste ha en berättelse för samhällets framtid, som bärs upp av konkreta reformförslag som ger berättelsen trovärdighet.
Valet till Europaparlamentent blev inte den framgång Socialdemokraterna hade hoppats på.
Demokraternas berättelse var en dystopi över vad som skulle hända om Trump fick makten. Socialdemokraterna gjorde samma misstag i EU-valrörelsen och märkte därför inte av Magdalena Anderssons popularitet i partiets valresultat. I valet 2022 målade Centerpartiet – med rätta – en dyster bild av att ge SD inflytande i regeringskansliet. Samtidigt motiverade Tidöpartierna sitt samarbete med att hålla S borta från makten – men M, KD och L backade och det var endast tack vare SD:s framgångar man vann regeringsmakten.
Kamala Harris försökte vinna genom att vara mot Trump. Det räckte inte. Lika lite räckte det för C att ha sitt SD-motstånd som viktigaste fråga i riksdagsvalet 2022. Väljare engageras inte av olyckskorpar, utan vill ha politiker som löser de problem man upplever i vardagen.
I Sverige är SD det enda partiet som konsekvent hållit fast vid sin berättelse tillsammans med en reformagenda. Alla andra har bara gjort motståndarnas politik till sin, reagerat på nyhetsflödet och försökt fylla en reformagenda efter vad mätningarna säger att väljarna vill.
Trump ger sina anhängare en berättelse om vad han vill med samhället.
Det räcker inte att vara motståndsrörelse mot de som med stöd av människors rädsla vill sluta vårt samhälle och minska friheten. Det spelar ingen roll om de har fel. Deras långsiktiga förtroendebygge är hårdvaluta i politikens förtroendebransch.
Vill partier värna vårt öppna och demokratiska samhälle behöver de jobba hårt för att formulera sin framtidsberättelse och fylla den med de reformförslag som krävs för att nå dit.
De som har byggt sådant förtroende över tid och gett sina svar på samhällsproblemen, även när deras ståndpunkter inte varit populära, är de som nu står segrande.
I onsdags i USA. Inom en snar framtid betydligt närmare hem, om inte alla andra skärper sig.
Tove Hovemyr är ledarskribent på Upsala Nya Tidning (lib). Texten har tidigare publicerats där