Den ryska oppositionen kämpar mot undergången

.

.

Foto: Sörmlands Media

Gästkrönika2022-04-13 18:03
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Aleksej Navalnyj, den ryske oppositionspolitikern, sitter i fängelse. Hans Facebooksida uppdateras av hans medarbetare som får texterna dikterade på telefon. Senast skrev han den 5 april, om den vidriga ryska propagandan om krigsförbrytelserna i Butja som han tillsammans med andra fångar ser på tv i fängelset. Hans medarbetare, som nu sitter i Riga, sköter Youtube-kanalen. 

18-åriga Tiktok-bloggaren Darja Heikkinen, som grundat den oppositionella organisationen Majak (Fyren), är åtalad för att ha bombhotat en polisstation. Hon åtalas jämte 80 andra i Sankt Petersburg, där de flesta anklagas baserat på den nyinförda lagstiftningen som förbjuder i stort sett all kritik av regeringen. 

Fredspristagaren Dmitrij Muratov, vars tidning Novaja Gazeta blivit nedstängd, attackerades med syra och röd färg av en man som skrek åt honom att han är en landsförrädare.

I Novgorod var det nyligen fyllnadsval till den lokala duman. Ksenija Tjerepanova från det liberala partiet Jabloko, gick till val på att stoppa kriget. Eller **ig** som hon skriver för att inte riskera 15 års fängelse. Hennes valmaterial blev beslagtaget, en av hennes valarbetare blev nedslagen och sedan åtalad för att ha "spridit falsk information".

Sedan invasionen av Ukraina har 15 000 personer blivit gripna för deltagande i protestaktioner. Är det mycket eller lite? En bekant till mig i Sverige hävdade att den som inte gör väpnat motstånd eller lämnar landet är medskyldig till det som händer. Jag kokar av ilska när jag ser intervjuer på stan med ryssar som hävdar att de är "opolitiska" eller "inte intresserar sig för politik". Men jag har samtidigt svårt att kräva av Ksenija att hon ska lägga huvudet på stupstocken.

Det vi ser är det tredje riket i repris. Föreställningen om att Moskva är det tredje Rom, det imperium som aldrig ska falla, bäraren av den sanna och rena kristendomen, har funnits i den ryska självbilden sedan Konstantinopels fall 1453. I Vladimir Putins och patriarken Kirills världsbild har denna idé flätats samman med Stalins kult av segern i andra världskriget. Rysslands lidande i andra världskriget har blivit Jesu död på korset, och världen ska välkomna Ryssland som sin frälsare. 

I grunden är det denna idé om rysk exceptionalism som pumpas ut i statlig media dag in och dag ut. Russia Todays och Sputniks chefredaktör Margarita Simonjan sa nyligen att hon naturligtvis redan före kriget "visste att det fanns nazister i Ukraina, men inte att de var så många, en majoritet av befolkningen!" Att göra motstånd mot de ryska trupperna är för henne det samma som att vara "nazist". Herrar i kostym säger i samma program att efter Ukraina tar vi Polen: "Vi kan sudda ut Warszawa från jordens yta med våra kärnvapen." De baltiska länderna, de borde man tagit först, de har länge uppfört sig uppstudsigt och fräckt. Detta är ett korståg och den som gör motstånd mot Ryssland är antikrist.

Vad gör den ryska oppositionen? De protesterar, de flyr, försöker nå ut med sanningen om kriget, de blir fängslade, de hjälper varandra att betala böter och advokatkostnader. De drömmer om palatskupper och Putins död. De läser Erich Maria Remarque och Hannah Arendt och försöker förstå hur stor deras skuld är och hur deras land blev detta fascistiska helvete som kräver underkastelse och hotar med undergång.

Amanda Valentin är fristående liberal skribent.