Frankrikes president Emmanuel Macron och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj hälsar på varandra strax före jul 2024.
Gästkrönika
Ukrainarna och amerikanerna hade inte behövt åka till Saudiarabien för att komma fram till det de gjorde. Den ukrainska regeringen lade fram sina förslag på eldupphör för två veckor sedan. Vapenvila i luften och i havet – inga missil-, bomb- och långräckviddiga drönarattacker – plus fångutväxling alla mot alla. Samma förslag, med precisering för vapenvila till 30 dagar, hade Frankrike.
Ryssland sade nej. USA sade ingenting.
Efter åtta timmars möte i Jidda kom amerikanerna fram till att de stöder en variant av de ukrainsk-franska villkoren: Total vapenvila i 30 dagar. Det är det Ryssland ska ta ställning till. Här finns ingen omedelbar fångutväxling. Den föreslås komma senare, liksom att Ryssland släpper kidnappade ukrainska barn – ett krigsbrott som Internationella brottmålsdomstolen efterlyst Putin för.
En vapenvila överallt – i luften, i havet och på marken – är däremot extremt ambitiöst, för att uttrycka det milt. Ukraina och Frankrike föreslog inget sådant, eftersom det är omöjligt att kontrollera och oberoende övervaka ett stopp av markstrider på en så lång front.
Samtidigt är det taktiskt rimligt för Ukraina att testa denna variant. Den här amerikanska administrationen tar sannolikt de praktiska frågorna, precis som väldigt mycket annat, lite på volley. Man bryr sig förmodligen inte om detaljer som övervakning. Men det ukrainska initiativet förändrar diskussionen. I flera veckor har USA hamrat in budskapet att det är Ukraina som står i vägen för fred. Det är inte sant. Samtidigt har det varit svårt att bemöta eftersom Vita huset duckat undan all konkretion, för att i stället recensera Volodymyr Zelenskyjs allmänna attityd, kläd- och ordval.
Den omedelbara följden av vapenvilaförslaget är att USA har återupptagit sina vapenleveranser till Ukraina liksom delning av underrättelseinformation. Men lika viktigt för Ukraina är att fokus nu flyttar till vad Ryssland gör. Kommer Putin fortsätta säga nej till vapenvila eller säga ja med sina vanliga oacceptabla villkor?
För det är där vi fortfarande står. Det främsta ryska kravet som tillverkats under det fullskaliga kriget är att Ukraina ska frånträda fyra län i sin helhet, vilket bland annat skulle innebära att man drog sig tillbaka från städerna Cherson och Zaporizjzja. Därtill finns de ursprungliga ryska målen som Putin i februari 2022 döpte till ”avnazifiering” och ”avmilitarisering” av Ukraina.
I Jidda i Saudiarbabien möttes bland andra (från vänster) USA:s nationella säkerhetsrådgivare Mike Waltz, USA:s utrikesminister Marco Rubio, stabschefen vid Ukrainas presidentkansli Andriy Yermak, Ukrainas utrikesminster Andrij Sybiha och Ukrainas försvarsminister Rustem Umjerov.
Det betyder ett avskaffande av Ukrainas suveränitet och på sikt självständighet. Moskva vill bestämma vad som ska stå i Ukrainas författning, vilka språk som ska användas i landet, vilka politiska organisationer som ska tillåtas verka där, vilka relationer Ukraina får ha med andra länder, hur stor Ukrainas försvarsmakt ska vara och hur den ska vara beväpnad.
Dessa mål är i dag bortom räckhåll för Ryssland. För Ukraina kan de inte ens vara en startpunkt för en fredsdiskussion. Samtidigt kan inte Putin presentera ett fredsavtal för den ryska befolkningen som en seger om målen inte nås.
Slutsats: Ryssland vill inte ha fred. Den ryska regimen har inte råd med fred. De som likt Donald Trump hävdar att Putin är redo för fred talar mot bättre vetande. Den enda fred som är möjlig är den som Ryssland tvingas till – inte den som Ryssland väljer.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen
