Sveriges civila stödpaket till Ukraina med fokus på vinterberedskap är respektingivande – 1,4 miljarder kronor – och välbehövligt. Och en ljusglimt i en rätt mörk tid. Situationen med västs stöd till Ukraina går nämligen från oroande till alarmerande. De senaste siffrorna från det tyska Kielinstitutet, som kartlägger Ukrainabiståndet, är dystra. Det totala värdet av det stöd som utannonserades mellan augusti och oktober i år – värt drygt 20 miljarder kronor – ligger 87 procent lägre än under motsvarande period 2022.
Kielinstitutet redovisar allt som länderna åtar sig att överlämna och finansiera, inte det som faktiskt har överlämnats, eftersom leveranser av militär utrustning sker under sekretess. Det betyder att nya åtaganden inte är en exakt spegelbild av flödet av vapen och ammunition. Här finns en tidsfördröjning.
Men detta konstaterande är en klen tröst för Ukrainas försvarsinsats. Ammunition, vapen och annan utrustning förbrukas i hög takt. Om lagren inte fylls på fort kommer Ukrainas ställning på slagfältet snabbt att försämras. Det amerikanska stödet har krympt betydligt sedan sommaren, vilket gjort att EU-ländernas bidrag under det fullskaliga kriget är större än det från USA.
Sett land för land står USA fortsatt för det ojämförligt största totala finansiella, humanitära och militära biståndet. Men i förhållande till ett lands kapacitet, räknat som andel av BNP, ser det annorlunda ut. När det gäller det militära stödet ligger, i rangordning, Estland, Litauen, Lettland, Danmark och Norge i topp.
Tysklands hjälp är näst störst efter USA:s och större i förhållande till BNP. Och när vi talar om EU i det här sammanhanget är det i allt väsentligt en grupp länder i norra Europa som det handlar om, medan bidragen från förhållandevis stora ekonomier som Frankrike, Italien och Spanien är anmärkningsvärt små.
De tilltänkta EU-ledarna, tyskarna och fransmännen är dåliga på varsitt sätt. Tyskland ger mycket militär materiel men överlämnar inte sina bästa vapensystem – som den luftburna missilen Taurus – för att inte ”eskalera”. Frankrike är inte lika hämmat i det avseendet – exempelvis har man försett Ukraina med kryssningsmissilen SCALP. Men volymen på det franska biståndet är väldigt litet. Det gäller inte bara försvarsmateriel utan även det finansiella och humanitära biståndet.
Till den dystra bilden hör att det totala antalet givare har blivit mindre. Av de 42 länder som Kielinstitutet såg under första halvan av 2022 har bara 20 utannonserat hjälppaket under de senaste tre månaderna.
Det finns flera förklaringar till den här utvecklingen. En är låsningen i USA där republikanerna i kongressen håller Ukrainastödet som gisslan i ett politiskt spel. Och problemet är större än så. Det råder ingen tvekan om att det republikanska partiets högerflygel och Donald Trump vill helst överge Ukraina.
En annan förklaring är att länder med små eller underfinansierade försvarsmakter har lämnat ifrån sig det mesta försvarsmateriel som de anser sig kunna undvara utan större följder för den egna försvarsförmågan. För att ge mer måste de satsa och prioritera.
Det väst gör nu duger helt enkelt inte. Ukrainarnas blod och mod måste matchas av en insikt hos oss att detta är den viktigaste striden under vår livstid.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen