Det går både att fasta med eller utan Jesus

Foto: Pressbild

Gästkrönika2024-03-27 13:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Påsken nalkas med firande, pynt och ägg, långhelg och skollov – men också långfredag, och Jesu lidande på korset. 

Helgen markerar också slutet på den kristna fastan för dem som deltagit.

Att julen varar fram till påska är en sanning, numera. "För det var inte sant, för däremellan kommer fastan" sjunger vi visserligen fortfarande, men i det sekulära Sverige har allt färre en faktisk relation till avhållsamheten mellan högtiderna.

Frågan är ändå om fastan inte upplever något av en renässans. På fettisdagen, dagen innan den för det allmänna medvetandet mindre kända askonsdagen, då fastan har sin början, skrev socialminister Jakob Forssmed (KD) en lång – och väldigt klok – text om fastan på kultursidorna i Dagens Nyheter. Han må vara kristdemokrat, men erkänner att fastan är något han fått upp ögonen för under senare år.

Det är han sannolikt inte ensam om. Traditionellt har den kristna fastan handlat om mat, men behöver inte göra det längre. Vissa avstår kött eller alkohol, men andra avstår från cigg, snus eller shopping.

Forssmed kopplade även ihop fastan med det stora beroendet i vår tid: skärmarna. De som ständigt pockar på uppmärksamhet i fickan, plingar och har sig, och får många att scrolla eller candycrusha bort otaliga timmar.

Trendkatoliker i innerstaden använder flip-phones, mobilvärldens antikviteter, i stället för smartphones under fasteveckorna. Även bland vaniljkristna i Svenska kyrkan är skärmtiden något många väljer att avstå.

Avhållsamheten trendar även som sekulärt fenomen, under namnet dopaminfasta. Alltså att under en begränsad tid, och utan gud eller Jesu inblandning, avstå socker, alkohol – och skärmar. Allt som lätt triggar igång hjärnans belöningssystem.

Många, troende som ateister, verkar helt enkelt enas i att överflödet kanske inte är bra för oss. Därför testar allt fler på att ibland avstå från lite av livets goda. Den stora fördelen med den kristna fastan, till skillnad mot att som individ utmana sig själv, är att man gör det samtidigt med andra.

Oavsett drivkrafter kan fasta och avhållsamhet ge oss utrymme att upptäcka vad som är gott, på riktigt. Poängen i den kristna fastan är inte bara vad man avstår från, utan vad för annat det öppnar upp för i livet. För troende stavas svaret närhet till gud. Men också att tänka på alla som inte lever i samma överflöd, pengar som sparas på disträ nätshopping kan skänkas till välgörenhet. Tid som inte scrollas bort kan ägnas åt läsning, av bibeln – eller andra böcker.

Att vara avhållsam kan helt enkelt göra livet rikare – kanske särskilt om det man begränsar är meningslöst scrollande. 

Mimmie Björnsdotter Grönkvist är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån