Strax innan påskledigheten rapporterade Dagens Samhälle (5/4) att Region Kalmar har beslutat att anställa en lobbyist i Stockholm. Likt många andra regioner är styret missnöjt med andelen av de statliga investeringar som tillfaller deras region. Frustrationen kan vara förståelig. Men att anställa en strateg vars enda syfte ska vara att övertyga riksdag och regering om just deras behov är inte ett svar på de problem som Kalmar och många andra regioner möter.
Region Kalmar är inte heller först med att kläcka idén. Region Västerbotten har redan en strateg som verkar i huvudstaden. Och 2019 blev Helsingborg den första kommunen som anställde en lobbyist i huvudstaden. För att inte nämna att samtliga 21 regioner är representerade i Bryssel.
En fråga som ligger nära till hands är vilka resultat fenomenet förväntas att uppnå. Det är långt ifrån självklart – och väldigt svårt att uppskatta. Däremot kan man slå fast att planerna om att påverka rikspolitiken i Stockholm går hand i hand med en mer övergripande utveckling i Sveriges kommuner och regioner; allt fler kostsamma och svåröverskådliga initiativ sätts i verket.
För ett par år sedan slog ekonomen Andreas Bergh och statsvetaren Gissur Ó. Erlingsson fast att initiativen som genomförs – ofta med ett uttalat syfte om att främja tillväxten – sker på bekostnad av kärnverksamhet som skola, vård och omsorg.
I tidskriften Ekonomisk Debatt (nr. 7/2019) menar författarna att det är vanligt att kommunernas argument för så kallade "tillväxtfrämjande åtgärder" grundar sig i allmänt hållna argument om svårigheterna med att nå ut brett. Det är inte olikt regionstyret i Kalmar som motiverar sitt beslut med att de sällan får chansen att träffa ministrar.
Om det skulle visa att Kalmars satsning blir framgångsrik innebär det möjligen en vinst för Kalmar, men en betydande förlust för regionpolitiken i stort. Det skulle resultera i att ännu fler regioner öppnar skattkistorna för att bekosta en representation i huvudstaden och hämta hem statliga investeringar.
En heltidsanställd påverkansstrateg lär visserligen inte försätta en enskild region i ekonomiska knipa. Men att dels ägna resurser till något som inte är till gagn för skattebetalarna, och att dels basera satsningen på löst underbyggda argument om att en strateg kan utgöra en länk mellan rikspolitiken och Kalmar, är inte särskilt ansvarsfullt.
Många kommuner och regioner möter strukturellt svåra utmaningar. Det handlar om en vikande befolkningsutveckling, en negativ nettoutflyttning och allt färre skattebetalare. Det är inte lätt att vara lokalpolitiker och få ihop siffrorna i stora delar av landet. Vilket föranleder en ännu större varsamhet i att använda skattemedel för att finansiera svagt underbyggda kostnader. Istället borde fler fokusera på de mest grundläggande framgångsrecepten: ett långsiktigt arbete för att stärka näringslivsklimatet, möjligheten till en god skolgång och en tryggare vardag.
Naod Habtemichael är fristående skribent.