I genomsnitt förlorade elever 35 procent ett skolårs lärande under coronapandemin. Det visar tre forskare i en ny metaanalys av 15 länder, däribland Sverige, som publicerats i tidskriften Nature.
Den förlorade undervisningstiden motsvarar ungefär nio veckors skolgång, eller ett helt sommarlov, om man utgår från att alla obligatoriska skolformer samt gymnasiet enligt Skolverket ska omfatta minst 178 skoldagar.
Forskarna kallar det ett lärandeunderskott, och befarar att effekten lär bestå. Tidigare forskning från lärarstrejker, krig, jordbävningar och virusutbrott visar att det är svårt att kompensera för minskad närundervisning, och att elever med svag socioekonomisk bakgrund drabbas hårdare än övriga grupper.
Framför allt är det kunskaperna i matematik som blivit lidande under pandemin, men även läsförståelsen försämrades. Allra mest ökade skillnaden i kunskaper mellan olika socioekonomiska grupper för elever på mellanstadiet, men effekterna syns genom hela grundskolan.
I studien sticker Sverige ut som enda land där ingen negativ effekt hittats. Det kan bero på att grundskolorna stod öppna på ett helt annat sätt än i många andra länder. Men det färgas rimligtvis även av att forskarna använder data från en svensk undersökning av lågstadieelevers räkne- och läsförmågor. Den säger förmodligen mindre om äldre svenska elevers kunskaper än en motsvarande dansk studie som visar att 14-åringar var den elevgrupp som tappade mest i läsförståelse men även en del i matematik.
Vad metastudien visar tydligt är att det politiska antagandet att äldre elever skulle vara bättre på att klara av distansundervisning inte stämmer. Och man kan fråga sig varför nyttan av att hålla grundskolor öppna övervägde enligt Folkhälsomyndigheten, men samma bedömning inte gjordes för gymnasieskolan? Smittspridningen var ju som störst inom grundskolan. Varför stängdes senare högstadiet på flera håll men inte låg- och mellanstadiet?
Frågan om hur undervisning bäst ska bedrivas under en pandemi är svår. De flesta myndigheter och regeringar fick lära sig i farten. Det är också lätt att diskussionen övergår till ett ställningskrig om vilken coronapolitik som var lyckad – svensk öppenhet eller europeiska totalstängningar?
Klart är oavsett att inom några år kommer en pandemigeneration vara på väg in till gymnasiet, universitetet och arbetsmarknaden. En generation som inte kan lika mycket som de som är några år äldre.
Kunskapsluckorna kommer att sätta avtryck i hela samhället. Dels för att utbildningsnivå i hög grad påverkar människors framtidsutsikter i alltifrån löneutveckling till livskvalitet. Dels för att högre kunskaper hänger ihop med ökad produktivitet och tillväxt. Forskarna Gabriel Heller Sahlgren och Henrik Jordahl fann exempelvis, genom att jämföra skolresultat och ekonomisk tillväxt i 50 länder mellan 1960 och 2016, att bättre skolresultat leder till 1,3 procentenheter högre tillväxt.
Kanske borde sommarloven kortas ned framöver? Då skulle dock ansvaret för politiska beslut vältras över på en redan ansträngd lärarkår, vilket vore olyckligt. Möjligen går det att locka lärarstudenter att sommarjobba med extraundervisning, men det lär påverka elevernas trygghet och undervisningens kontinuitet.
En lärdom av studierna av pandemins effekter på skolresultaten måste i vilket fall som helst vara att det behövs stora investeringar över lång tid i utbildning i och utanför klassrummen för att beta av lärandeunderskottet.
Gustav Juntti är fristående skribent på Liberala Nyhetsbyrån