Fritt inträde på viktigaste högre utbildningen

En grundregel i tillvaron är att det som är lätt att riva ned kan vara svårt att bygga upp igen. Det kommer inte att räcka med några reformer för att återställa lärarnas status, skriver tidningens gästkrönikör Johan Rudström.

Foto: Pär Fredin

Gästkrönika2024-10-14 05:02
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Gästkrönika

En apa kan inte bli lärare. Men den kan komma in på vissa lärarutbildningar. Enligt SVT:s genomgång kan det räcka med lägsta poäng på Högskoleprovet, 0,05, för att få plats. Vilket enligt statistiken betyder att man svarat rätt på ungefär 20 frågor av 80 på de båda delproven. Och eftersom varje fråga har fyra alternativ presterar alltså dessa studenter lika bra som slumpen, ”apan”.

Det är illa nog att alla behöriga som sökt till grundskollärarprogrammen vid Uppsala universitet har kommit in den här hösten. Följden blir att nästan varannan, 45 procent, hoppar av. ”Det är ju inte en lätt utbildning”, säger Åsa af Geijerstam, programansvarig till SVT Uppsala (9/10). I grunden är det bra att kraven inte sänks, men i slutändan kommer det ut betydligt färre lärare än vad som skulle behövas.

Förklaringarna till lärarutbildningens, i förlängningen läraryrkets, impopularitet var varierat de senaste 15-20 åren. Kring 2010 handlade det mest om lönenivån, sedan har administrationen och stöket i klassrummen tagit vid. Eftersom väljarna tycker att skolan är så viktig – barnen är ju inte bara framtiden, en bra skola är också grundkuren mot segregation och gängkriminalitet – har politiken agerat.

Regeringar har svängt sitt trollspö och hoppats på det bästa: Tidigare betyg, förstelärare, lönetillägg och förbud mot både kepsar och telefoner. Lärarrollen har stärkts, utbildningen förändrats och byggts ut (en av förklaringarna till betygskraven ovan). Men det är som att inget hjälper, i alla fall inte fullt ut. Stöket består liksom ointresset för yrket hos nästa generation.

undefined
Viktig fråga. En demonstration mot kommunala neddragningar i skolan 2023.

En grundregel i tillvaron är att det som är lätt att riva ned kan vara svårt att bygga upp igen. Förra utbildningsministern Anna Ekström (S) inledde ett seminarium i Visby 2017 på ett tänkvärt sätt. Hon pekade på Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson och sa att hon som han hade velat bli lärare efter gymnasiet. ”Men han hade femmor i snitt och jag bara 4,8 så jag fick bli jurist i stället”.

Lärarna var långt ifrån alltid bättre förr men hade sin självklara status. Kommunaliseringen 1990 var inte den enda orsaken till att det gick snett, men den bidrog, särskilt när den djupa 1990-talskrisen tog vid. Att återförstatliga skolan kommer heller inte att vara den enda lösningen, särskilt inte då detta tar 10-20 år att genomföra (enligt en utredning 2022).

Liberalerna sitter i regeringskansliet igen och skruvar på reformerna, närmast ska de målrelaterade betygen utredas och ”F” ska skrotas. Blir det rusning till lärarutbildningen då? Knappast. Men ett glatt ”jag kom in” från en som ansökt vore verkligen på sin plats.

Johan Rudström är ledarskribent på Upsala Nya Tidning (lib). Texten har tidigare publicerats där