Det är lika bra att erkänna det direkt: Jag är en snåljåp. Jag kan känna en nästan pervers njutning av att göra ett fynd eller av att omförhandla ett abonnemang, införa en ny rutin eller något liknande, i syfte att kapa hushållets kostnader ytterligare något.
I takt med att priserna har stigit, har mitt beteende blivit alltmer accepterat hemma. Tidigare års kufighet är numera en uppmuntrad egenhet. Dessutom verkar fler och fler, vissa så illa nödda och tvungna, hänge sig åt min favoritsysselsättning: vare sig i vänskapskretsen eller i offentligheten, saknas det exempel på personer som framgångsrikt kapat sina elräkningar.
Att i tider av ekonomisk nedgång se över sina finanser och skära ned på onödiga utgifter är fullt rimligt. Även staten och kommunerna borde bejaka sina inre snåljåpar. För precis som i de svenska hemmen, saknar inte statsapparaten kostnadsdrivande excesser.
Tankesmedjan Timbro menar i en nyss publicerad rapport att en avveckling av avgifter och regleringar som inte tjänar sitt syfte skulle kunna sänka konsumentpriser med omkring 14 procent. På DN Debatt sammanfattar rapportförfattaren Stefan Fölster vilka förändringar som skulle hjälpa de svenska hushållen att hålla inflationen stången.
Till exempel framhåller han Konkurrensverkets bedömning om att matpriserna skulle kunna bli 5 procent lägre vid en förbättrad konkurrens – ett resonemang som är lätt att förstå för alla som har besökt en matbutik på kontinenten.
Trots att både Nederländerna och Tyskland är rika länder med löner i nivå med de svenska är livsmedelspriserna där betydligt lägre än i Sverige. Det som ligger bakom prisskillnaden är i stället att det är svårare för lågprisbutiker att etablera sig och pressa priser hos oss än där. Något som i sin tur hänger samman med utformningen av kommunala detaljplaner och tillsynsavgifter.
Fölster fortsätter att lista områden där, menar han, onödiga regleringar och avgifter fördyrar för konsumenterna: energi, miljö och klimat, byggande och arbetsmarknadsregleringar.
Vissa av förslagen är väl färgade av uppdragsgivarens åsikter, till exempel synen på ingångslöner, men som ett tankeexperiment är rapporten välkommen. Den ger ett annorlunda perspektiv på den politiska debatt som just nu domineras av olika krav på ersättningar och stödåtgärder.
Fölster och Timbro visar är att det finns andra vägar. Det går att hjälpa hushållen och företagen att tackla inflationen, utan att öppna plånboken. Staten och kommunerna måste helt enkelt lära sig att njuta som jag. Av att snåla.
Karl Rydå är ledarskribent på Upsala Nya Tidning, där texten tidigare varit publicerad.