Den långsiktiga prognosen för Arktis pekar på milt men ostadigt väder. Klimatförändringarna och den stigande temperaturen har gjort tydliga avtryck på omgivningarna runt Nordpolen och isen smälter i en allt snabbare takt. Ett isfritt Arktis under sommarmånaderna är inte längre otänkbart, utan snarare något som kommer bli verklighet framöver. Därmed har regionen, som tidigare varit i stort sett mer eller mindre "bortglömd" politiskt, nu hamnat högt upp på dagordningen.
Isfria månader under somrarna möjliggör för handelsfartyg att resa över den ryska kusten till Asien, vilket tidsmässigt skulle spara in cirka två veckors restid jämfört med färden via Suezkanalen. Stora ekonomiska värden uppstår, men leder också till spänningar. Utöver handeln har frågan om naturfyndigheter orsakat friktion. Efter snö kommer tö, och under isen ruvar regionen på värdefulla naturresurser, inte minst olja och gas. Det är inte heller något som gått obemärkt förbi i omvärlden.
Rysslands utrikesminister Sergeij Lavrov uttalade sig senast i maj om att Kreml anser att alla fyndigheter under den arktiska isen tillhör Ryssland (Macleans 26/5). Samtidigt som världen bävar inför växthuseffektens ödesdigra konsekvenser väljer Putin att se den smältande isen som ännu en källa till rikedom. I den ryska arktiska strategin för 2035 målas en aggressiv plan upp både med ekonomiska och militära mått. Ökad utvinning av olja och gas, men även en större militär närvaro i området väntas byggas upp under de kommande åren (The Barents Observer 30/10 -20).
Den smältande isen leder till säkerhetspolitiska problem, både regionalt och globalt. Under kalla kriget utgjorde isen en skyddande sköld för de sovjetiska, kärnvapenbestyckade ubåtarna som skulle kunna sända sina missiler mot nordamerikanska städer vid ett potentiellt västligt anfall (SvD 21/10 -17).
När de ryska ubåtarna nu saknar det naturliga skyddet ökar därför den säkerhetspolitiska instabiliteten som en följd av klimatförändringarna. För Rysslands del är det en strategisk osäkerhet de uppenbarligen inte är villiga att acceptera. De ekonomiska och militära anspråken i regionen är troligen bara början på en lång kamp i den omstridda regionen.
Arktis kommer med stor sannolikhet att bli en avgörande spelplan för 2000-talets nya kalla krig. Västvärlden med USA och EU i spetsen står i stark opposition till de auktoritära stater som motsätter sig allt vad demokrati och frihet heter. Det är en kamp som västvärlden inte har råd att förlora, varken i dag eller i morgon. Därför gäller det att hålla huvudet kallt när isarna smälter och situationen hettar till på Nordpolen.
Linnea Hylén är fristående skribent.