Polen, Litauen, Lettland och Estland uteblev från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europas (OSSE:s) ministermöte i Skopje i förra veckan. Det gjorde även Ukraina. Orsaken var att Ryssland tilläts delta genom utrikesministern Sergej Lavrov. Övriga OSSE-länder var på plats, däribland Sverige.
”Jag har dock stor förståelse för att vissa kollegor, inte minst min ukrainska kollega, finner det oerhört provocerande att vara i samma rum som Sergej Lavrov”, meddelade utrikesminister Tobias Billström (M) till Dagens Nyheter (30/11).
Det är förstås jättefint att Ukraina har Billströms förståelse. Men bättre hade varit om Ukraina hade fått Sveriges solidaritet av samma grad som de polska, litauiska, lettiska och estniska regeringarna visade. Det har gått troll i den här frågan. Mot den pro-ukrainska koalitionens strävan att så långt möjligt isolera Ryssland står någon sorts ambition att hålla liv i de strukturer där Moskva ändå medverkar. Till dessa hör OSSE, som samlar 57 länder från Europa, Asien och Nordamerika.
Lavrov deltog inte vid det förra OSSE-mötet. Det hölls i december 2022 i polska Lodz och Polen, som hade ordförandeskapet i organisationen det året, nekade honom inresa. Årets ordförande Nordmakedonien, som liksom Polen är Nato-land, släppte däremot in Lavrov, även om hans flygplan fick ta omvägen via Grekland eftersom Bulgarien inte tillät det använda landets luftrum. Men han fick komma. Och alla Ukrainas vänner förutom fyra valde att delta. Varför?
”Det kommer att vara ett bra tillfälle för honom [Lavrov] att höra direkt från deltagarna varför Ryssland fördöms och isoleras," sa EU:s utrikesrepresentant Josep Borell enligt DN. Tobias Billström resonerar på samma sätt. Det är väldigt motsägelsefullt. En massa västländer samlas i samma rum som Ryssland för att säga: ”Titta, ni är isolerade, låt oss förklara varför!”
Argumentet med sådana möten som ett tillfälle ”att säga vad vi tycker” är standardiserad diptomat-lingo som i det här fallet saknar substans. Makthavarna i Moskva vet vad vi tycker. Man måste inte befinna sig på samma plats som Lavrov, tillsammans med tv-kameror, för att framföra dessa budskap.
Optiken med ryska företrädare i salongerna under strålkastarljuset är däremot helt central för Rysslands kommunikation med världen. Lavrovs handskakningar i Skopje med de utrikesministrar som valde att medverka till det – däribland Ungerns, vilket är ett problem i sig – skulle sätta bilden inte minst hos det globala Syd att Ryssland är fortsatt en viktig spelare på den internationella arenan.
Ett annat argument för att interagera med Ryssland i OSSE är att själva organisationen ska leva vidare. Det bygger på tanken att den mellanstatliga strukturen ska vara starkare än enskilda länders ageranden och viljor. Men även det är en vanföreställning. Faktum är att Ryssland har blockerat eller saboterat alla processer där OSSE hade kunnat göra nytta. Organisationens observatörsmission som arbetade i östra Ukraina fram till februari 2022 var vingklippt och producerade rapporter som saknade verkan. Allt slutade med att gruppen tvingades fly hals över huvud vid Rysslands fullskaliga invasion.
Det här duger inte. Om vi säger ”isolera Ryssland” så måste vi mena det och agera därefter.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen