Jag gav mig in i politiken för att påverka och skapa förändring på riktigt. När jag kom till Europaparlamentet för ett och ett halvt år sedan så hade jag ett mål för ögonen: att sänka Europas fossila energianvändning från 73 procent.
Men hur skulle jag lyckas med det? En intensiv period av nätverkande och positionerande inleddes i Europaparlamentet – och inom vår liberala grupp. Tillsammans med mina kompetenta medarbetare jobbade vi hårt, med siktet inställt på att bli förhandlare för lagstiftningen för Europas utsläppshandel; det effektivaste verktyget vi har för att minska Europas utsläpp.
Ett halvår in i min tid i parlamentet blev jag utsedd till förhandlare för just utsläppshandeln, för den tredje största gruppens räkning i parlamentet. Jag och förhandlarna för de andra grupperna har det senaste året gått igenom alla detaljer i filen, stött och blött, förhandlat, hittat kompromisser under vägen. För ett par veckor sedan var det dags för slutomröstning i parlamentet i Strasbourg.
Tvärtemot vad alla hade räknat med så fick förslaget inte majoritet, utan föll på marginalen. Trots att ett trettiotal ändringsförslag hade gått igenom, var det två förslag som skapade för stor oenighet. När vi hade svalt det värsta nederlaget satte vi oss beslutsamt vid förhandlingsbordet igen, med målet att lösa knutarna i de här två frågorna – på väldigt kort tid. Vi var eniga om att vi ville få igenom utsläppshandeln i parlamentet innan sommaren var slut.
Under förhandlingen kunde jag och Centerpartiet faktiskt hitta lösningarna som krävdes för att få upp den socialdemokratiska gruppen respektive den konservativa gruppen ur sina skyttegravar, där de hade grävt ned sig. Vid den efterföljande omröstningen gick det nya förslaget för en uppdaterad utsläppshandel igenom, med stort stöd i parlamentet. En otrolig lättnad, efter mycket hårt arbete.
Jag och Centerpartiet fick igenom flera segrar. Jag gick in i förhandlingsarbetet med tre mål: att fler ska få betala för sina utsläpp, att vi ska minska utsläppen snabbare och att utsläppsrabatterna till industrin måste plockas bort. Jag kan med facit på hand konstatera att vi kan bocka av alla målen.
Emellanåt såg det mörkt ut – med den socialdemokratiska gruppen som inte ville utvidga utsläppshandeln till att omfatta fler sektorer, och med den konservativa gruppen som inte ville höja ambitionerna kring utsläppsminskningen. Tack vare oss i mitten kunde det till slut bli en win-win.
Nu kommer sjöfarten, transportsektorn och hushållen också att få betala för sina utsläpp. Hushållen i Sverige gör redan det här genom att elen från våra fjärrvärmeanläggningar redan omfattas av utsläppshandeln. Samtidigt har hushåll som använder fossil gas för sin uppvärmning i andra delar av EU inte behövt betala någonting. Vi gör redan vår hemläxa i Sverige – fler måste följa efter.
Det är sådana här klimatreformer som jag och Centerpartiet vill bygga vår framtid på. Trots att politiken ofta handlar om att ta två steg framåt och ett bakåt så ökar det här bara min beslutsamhet. Till hösten fortsätter jag mitt arbete för att minska vår fossila energianvändning från 73 procent.
Emma Wiesner är ledamot (C) i EU-parlamentet