USA:s blivande president, Donald Trump, kommer vara närmare 80 år när han tillträder.
Gästkrönika
Vi är många som, på goda grunder, är kritiska till Donald Trumps comeback i Vita huset. Men valsegern kan förhoppningsvis bidra till att svenska arbetsgivare uppdaterar synen på senior arbetskraft.
När Donald Trump i januari nästa år svärs in som USA:s 47 president är han över 78 år vilket gör honom till den äldsta personen genom tiderna att tillträda ämbetet. Trots sin ålder kampanjade republikanernas presidentkandidat outtröttligt fast han utsattes för två mordförsök. Under valrörelsens tre sista månader genomförde Donald Trump nästan 50 massmöten med väljare över hela USA.
Samtidigt ratas enligt en ny forskningsrapport seniora arbetssökande i Sverige som är betydligt yngre än USA:s blivande president. Organisationen Pluskommissionen, som vill öka möjligheterna för personer 65+ att verka på arbetsmarknaden, har låtit nationalekonomen Per Skedinger vid Institutet för näringslivsforskning kartlägga situationen för seniorer på arbetsmarknaden. Resultatet är nedslående.
Enligt rapporten lider Sverige av lika stark åldersdiskriminering som etnisk diskriminering. En arbetslös person i åldern 55–74 år har mer än dubbelt så stor chans att få ett jobb i Danmark jämfört med Sverige. Även i Norge är sannolikheten att få nytt jobb nästan dubbelt så hög som här. För den som passerat 55 år och söker anställning är utsikterna även betydligt bättre i länder som Island, Finland, Österrike, Litauen, Tyskland, Irland och Frankrike.
Medellivslängden ökar och vi är friskare längre upp i åren. För att pensionerna inte ska urholkas måste vi jobba längre. Enligt Pluskommissionens undersökningar kan sex av tio svenskar tänka sig att fortsätta arbeta även efter att de nått pensionsåldern. Fler vill även sadla om och ta sats mot nya arbetsuppgifter. Det är en inställning som ska välkomnas när åtskilliga branscher kämpar med kompetensförsörjningen.
Medellivslängden ökar och vi är friskare längre upp i åren. För att pensionerna inte ska urholkas måste vi jobba längre.
Ett fantastiskt exempel på att karriärbyte kan göras sent i livet är den italienska konstnären Isabella Ducrot som nu ställer ut i Stockholm. Hon är 93 år och fick sitt internationella genombrott som konstnär för fem år sedan och har bland annat samarbetat med modehuset Dior. Italienskan började sin konstnärsbana först i 50-års åldern, när barnen var utflugna.
I somras hade hon sin första stora solo-utställning på ett museum, i franska Dijon. Över 70 av hennes verk ställdes ut och alla är skapade efter 80-årsdagen.
Isabella Ducrot är ett lysande exempel på fenomenet late bloomer. En person som utvecklar sin potential och blommar senare än vad som förväntas.
Det går inte att tvinga fram passion eller förmåga, våra utvecklingskurvor mognar i olika takt. Vi vet numera att den mänskliga hjärnan har kapacitet att under hela livet lära sig saker och tillägna sig nya färdigheter, vilket kallas neural plasticitet. Dessutom visar siffror från Svenskt Näringsliv att människor över 60 är betydligt mer sällan sjukskrivna i jämförelse med yngre kolleger, vilket talar för att det borde vara attraktivt för arbetsgivare.
Sex av tio svenskar tänka sig att fortsätta arbeta även efter att de nått pensionsåldern.
Det är ett bottenbetyg att svenska arbetsgivare är sämst i Norden på att anställa seniorer. Om inget förändras undergrävs Sveriges välstånd. Arbetsgivare måste skrota omoderna föreställningar om hur tidslinjer i ett CV ska se ut. Framtidens flexibla arbetsliv innebär flera olika karriärer under en livstid. Det våras för late bloomers.
Jenny Sonesson är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån