För några veckor sedan presenterade utbildningsminister Anna Ekström (S) den stora folkbildningsutredningen. Till utredare utsågs kulturutskottets ordförande, den avgående riksdagsledamoten Christer Nylander (L). En kunnig person med hög integritet som inte ens folkbildningens fiender lyckats kleta något värre på än att han är just folkbildningsvän.
”Det finns inte alltför många som hatar mig”, som han själv säger till Folkbildningspodden.
Det är många frågor som Christer Nylander och utredningen har att sätta tänderna i: Vem ska ha ansvar för vad, hur ska finansiering och uppföljning fungera och ska Folkbildningsrådet överhuvudtaget finnas kvar? Viktiga och i viss mån avgörande frågor för den miljon människor som ett normalt år (utan pandemi) deltar i någon studiecirkel eller besöker ett kulturarrangemang hos något av de tio studieförbunden
Fokus från utbildningsministerns sida låg dock mest på fusk och fel. Det finns en anledning till det. Folkbildningen i allmänhet och studieförbunden i synnerhet har varit ifrågasatta sedan studieförbunden själva upptäckte stora felaktigheter på Järvafältet i Stockholm för två år sedan.
Det visade sig vara en stor bedrägerihärva. De som redan såg folkbildningen som något onödigt, eller till och med suspekt, fick vatten på sin kvarn. Sedan dess har såväl studieförbund som Folkbildningsrådet vidtagit en lång rad åtgärder för att problemet inte ska kunna upprepas.
Bland annat har de tio studieförbunden på ett helt unikt sätt samkört sina register ned på individnivå för att hitta ”krockar”. Det har gett effekt. Inget som ens tillnärmelsevis liknar Järva har förekommit.
Varje studiecirkel är en demokrati i miniatyr. Människor som kanske inte alls skulle ha träffats annars söker sig till varandra för att tillsammans lära sig mer om ett gemensamt intresse. Ramarna är fria. Ingen står vid katedern och talar om för dem vad de ska göra. Deltagarna måste förhandla, kompromissa, komma överens. De kanske träffades för att de ville dreja eller spela indiepop eller lära sig konversationsfranska, men de skolas samtidigt in i ett demokratiskt tänkande och sammanhang.
När Ryssland anföll Ukraina i februari och flyktingarna kom till Sverige så var studieförbunden i gång direkt. De startade mötesplatser och cirklar i såväl Svenska från dag ett som Vardagssvenska. Genom de enorma och finförgrenade nätverk som studieförbunden har kunde de snabbt och effektivt nå ut till behövande. De väntade inte på beslut eller klartecken. Det bara hände. Den snabbheten och flexibiliteten är en av civilsamhällets stora styrkor.
Christer Nylander har en delikat balansgång i utredningen. Ta i för lite och folkbildningens kritiker kastar utredningen i papperskorgen och stänger av kranen. Ta i för mycket och folkbildningen kvävs av överreglering.
Likt sagans Guldlock måste Nylander hitta ett läge däremellan: lagom hårt, lagom mjukt och inte för mycket åt något håll. Då underlättar det kanske att vara en person som beskriver sig själv med ”inte alltför många hatar mig”.
Niklas Frykman, tidigare kommunfullmäktig (L) i Eskilstuna, är press- och opinionsansvarig på organisationen Studieförbunden.