Vi gasar på från en kålstad, mitt under brinnande energikris, och färdas mot en arena som varit föremål för en tysk-fransk träta i århundraden. Just nu handlar det om vi över huvud taget ska påbörja vår färd till resmålet eller inte.
Min hommage till Eskilstunas långe son, På Spåret-domaren Fredrik Lindström, kanske inte når upp till hans förstklassiga ordlekar. Men någon av mina ledtrådar hade kanske platsat för att beskriva den onödiga resan mellan Bryssel i Belgien och Strasbourg i Frankrike, som jag och några tusentals andra med mig gör varje månad.
Varför? Tja, det svaret är inte helt lätt att ge. Mest är det för att Frankrike vill att det ska fortsätta att vara så.
Europaparlamentet, där jag sitter på ett av Centerpartiets två mandat, var från början bara lokaliserat i Strasbourg. Men allt eftersom EU växte insåg man att det fanns behov av ett Europaparlament även i Bryssel. Det blev huvudsätet för det parlamentariska arbetet. Så nu har vi våra kontor och en parlamentssal i Bryssel, samtidigt som vi har kontor och en parlamentssal i Strasbourg som vi reser till en gång i månaden för att fatta beslut. Som står tomma de övriga tre veckorna i månaden.
Alla parlamentariker packar då ned sina dokument, handlingar och pappersbuntar i gröna plåtlådor som också körs i väg till Strasbourg, där vi sedan packar upp dem för att kolla i dem mellan måndag lunch och torsdag eftermiddag då vi har möten, debatter och omröstningar. Innan det är dags att göra den tre timmar långa resan till Bryssel igen.
Det är så klart inte speciellt effektivt. Varken när du tittar på tid, pengar eller klimatnytta. Eller som nu när vi talar så mycket om att spara energi. Det är, rent ut sagt, vansinne. Varför ska inte Europaparlamentet föregå med gott exempel när vi begär att EU:s företag och medborgare ska spara på el och värme?
Visst, vi har fattat beslut om att värma upp lokalerna lite mindre när det är kallt och kyla dem en grad mindre när det är varmt. Men bäst vore om vi bara höll till i en stad.
Det är alltså en otroligt stor byggnad i Strasbourg som värms upp, bara för denna omständliga pendlingskarusell. Plus all el som förbrukas till annat. Och så tusentals resor på det. Flera fullsatta chartrade tåg med parlamentariker – och medarbetare – rullar mellan Bryssel och Strasbourg varje session.
Centerpartiet har länge arbetat för att sätta stopp för resorna till Strasbourg. I samband med elkrisen har fler parlamentariker, framför allt från Tyskland, anslutit till vår linje, just med hänvisning till att vi måste spara energi vi med. Men Frankrike säger nej, med argumentet att parlamentet i Strasbourg är den mest energieffektiva av de två byggnaderna.
Som om det spelade någon roll. Det är oförsvarbart. För även om det är sant så är det ju helt betydelselöst. Det är ett slöseri med energi och medborgarnas skattepengar som finansierar det dyra kalaset.
Jag hoppas verkligen att fler hoppar på tåget för att stoppa tågen till Strasbourg, framför allt så länge Putin skapar energikaos i Europa. Allt annat är hyckleri.
Annars kan vi verkligen fråga oss: Vart är vi på väg?
Emma Wiesner är ledamot (C) i EU-parlamentet