Det är nog bäst att inleda den här texten med lite konsumentupplysning: Ja, jag har två barn. Jag är inte någon barnlös tyckare som ska skriva föräldrar på näsan om hur lätt det är att göra rätt. Mina två barn är dessutom i högsta grad i skärmåldern.
För det är förstås om detta den här texten ska handla om, barns mobil- och skärmberoende, hur skadligt det är och varför det ytterst är föräldrarnas ansvar.
Dagens Nyheter har i en serie artiklar visat hur barn via appar i deras mobiltelefoner exponeras för mycket obehagligt material. Det handlar om kroppshets, vapen, självmordstankar och videosnuttar som innehåller mycket grovt, verkligt våld.
Det här är ytterligare ett bevis för hur skadligt barns och ungdomars skärmberoende kan vara – och hur viktigt det är att föräldrar inser och tar sitt ansvar.
En som länge varnat för konsekvenserna av barns mobilanvändning är Sissela Nutley, doktor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet. Nutley har undersökt äldre tonåringars sömnvanor och kommit fram till att en av tre flickor och en av fyra pojkar i årskurs tre i gymnasiet sover för lite på vardagar (definierat som mindre än sex timmar. Orsaken är enkel: de tar med sig mobilen i sängen. Också i lägre åldrar ägnas mycket tid, när man borde sova, att scrolla sig igenom reel efter reel.
Ökat mobilanvändande och bristen på fri lek skulle också kunna vara en förklaring till att depression och ångest bland unga är så vanligt. Till det kan nu läggas att barn i alldeles för låga åldrar kan exponeras för mycket grova videoinslag.
I en uppföljande artikel tipsar Dagens Nyheter om hur man kan lösa det senare problemet genom särskilda inställningar i de olika apparna. Men problemet – för barnen – är ju själva apparna i sig och telefonerna som de fått av sina välmenande föräldrar. Appinställningarna är ett sidospår. Även den uppsjö av politiska förslag på olika restriktioner från partier som vill framstå som handlingskraftiga, skjuter förbi målet.
Nya lagar kan i bästa fall verka normerande, men den effekten är i så fall flera år bort. I bästa fall. Det är vi föräldrar som själva måste våga tråkmånsar i våra barns ögon. Vi måste begränsa skärmtiden, kontrollera vilka appar vi godkänt och kanske till och med ta tillbaka den kära ägodel vi nyligen, utan att vi visste bättre, skänkt.
Kanske är det som enklast nu, när terminen är slut och man inte hela tiden jämför sig med sina klasskompisar. Det kommer helt säkert att leda till ett grinigare och bråkigare sommarlov. Men det kan det vara värt.
Karl Rydå är ledarskribent på Upsala Nya Tidning, där texten tidigare varit publicerad