Likt små tomtar gömda i jorden dyker det stundtals upp enskilda personer i offentligheten som påstår sig ”förstå” Ryssland. Detta alternativa ”förståsigpåande” tenderar dock att hamna i diskussioner där kritiken riktas mot västvärlden i stället för Kreml. Senaste tillskottet till skaran är Stena AB:s koncernchef Dan Sten Olsson som i dagarna uttalat sitt stöd till den illegala annekteringen av Krim. Det är både fel och kontraproduktivt för svenskt näringsliv.
Dan Sten Olsson beklagar sig över att Krim sägs vara ukrainskt, då det enligt honom ”alltid” varit ryskt. Dels ser han ekonomiska förluster som en följd av sanktionerna mot den ryska annekteringen (DN 4/12).
Sovjetunionens fall och gränserna som tillkom därefter har givetvis gett upphov till känslomässiga debatter om identitet, historia och krass geopolitik. Oavsett vad vi som enskilda personer anser om historiska beslut har gränserna bestämts och ska därmed respekteras enligt internationell lag. Det går inte att i efterhand med vapen i hand kliva in på grannens bakgård och kräva tillbaka mark som gjorts upp enligt konstens alla regler.
Det finns onekligen delar av näringslivet som ser sanktioner som ett onödigt ont gentemot Ryssland. Den ekonomisk-politiska utfrysningen skadar potentiella investeringar länderna sinsemellan. Det är också det som är själva syftet med sanktionerna, även om det leder till att vissa företagsledare förlorar några kronor i bössan. Det prekära i diskussionen om Europas sanktioner mot Ryssland handlar dock inte om huruvida sanktionerna är bra eller dåliga för ekonomin. Kärnan i repressalierna består i att sätta gränserna mot ett land vars styre uppvisat en total nonchalans mot det öppna och fria samhället.
Demokratier med fria marknader och företag är beroende av en värld där stater värdesätter det regelbaserade system som byggts upp under efterkrigstiden. De stater som bryter mot internationell lag och kränker sina grannländers suveränitet med hänvisning till historiska känsloargument ska inte uppmuntras.
Svenskt och europeiskt näringsliv är de största vinnarna på en värld bestående av demokratier som respekterar internationell lag, rättssäkerhet och marknadsekonomi. Den europeiska handels- och säkerhetsordningen är också den exakta motsatsen till Putins Ryssland där såväl inhemska som utländska företagsledare tvingas i exil och ser sina tillgångar exproprieras.
Att västvärlden beslutar om sanktioner är det minsta vi kan göra mot Rysslands illdåd. Den illegala annekteringen av Krim bekräftar att Kreml besitter djupt farliga tendenser som kan skapa långt mycket större skada än enbart en ockupation av en halvö.
Att som företagsledare stirra sig blind på de kortsiktiga ekonomiska förlusterna av sanktionerna är att göra sig själv och näringslivet en otjänst – i dag och imorgon.
Linnea Hylén är fristående skribent.