I Sverige saknar var sjunde person en nära vän, enligt SCB. För män är siffran nästan dubbelt så hög, 18 procent, som för kvinnor. Det är en anledning till att hela 1 014 män och 427 kvinnor tog sitt liv under 2020.
Värst blir det kring nyårsdagen. Då ringer flest människor till 112 med självmordstankar. Och då sker även dubbelt så många självmord som under årets övriga dagar, enligt en studie från 2018 av Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP) vid Karolinska institutet.
Det finns ljus i mörkret, vilket tre självmordsöverlevare berättar om i en TT-intervju (29/12). Exempelvis minskar antalet självmord i gruppen 45-64 år, enligt NASP. Det har drivit ner det så kallade självmordstalet i Sverige sedan millennieskiftet.
Men takten på minskningen klingar av eftersom fler yngre människor begår självmord. För män under 44 år är det den ledande dödsorsaken i landet. Det är helt bisarrt att tre pojkar och män väljer att avsluta sina liv i förtid varje dag, året om. Även för yngre kvinnor, de mellan 24 och 44 år, har siffrorna klättrat stadigt uppåt under 2010-talet. Självmord är en folksjukdom.
Den gängse bilden av ensamhet är en äldre person som sitter själv kring högtider. Men den måste nyanseras. Äldre är förvisso ofta ensamma, men då till följd av en bortgången partner eller fysiska svårigheter i att träffa andra människor.
I gruppen 18-29 år är den ofrivilliga ensamheten mest utbredd. Drygt åtta av tio upplever sådan, enligt en undersökning av Novus (7/12) på uppdrag av Svenska Röda Korset. Pandemin bidrar förstås, men även tidigare har den så kallade subjektiva ensamheten legat som högst för folk under 30 år. Enligt en studie av konsultbolaget WSP från 2019 upplever åtta av tio av landets 18-34-åringar ensamhet. I storstäderna är siffran 69 procent, medan drygt varannan av landsbygdens unga lider i det tysta.
Att vilja men inte kunna tillhöra en gemenskap innebär inte bara högre risk för depression, hjärtinfarkt, stroke och demens. Social exkludering aktiverar samma delar av hjärnan som fysisk smärta. Detta osynliggjorda lidande syns folk övermäktigt.
Tyvärr är politiken begränsad i sin räckvidd. Mer medel för forskning och information krävs, och är viktigt. Men det är i civilsamhället som de bästa verktygen finns. Jourhavande präster, organisationer likt Jourhavande medmänniska eller Minds självmordslinje drar tunga lass – men gör gyllene insatser för samhället.
När ett nytt år nalkas behöver diskussionen om de stigande självmordstalen och ensamheten lyftas. Låt 1 januari bli det närmande och närande samtalets dag.
Gustav Juntti är fristående liberal skribent.