Centerpartiet ska lägga om sin politik. Det ska bli tydligt för väljarna vad partiet tycker, klargjorde partisekreterare Karin Ernlund och partiledare Muharrem Demirok nyligen (DN 17/8). Samtidigt passade partiet även på att lansera arbetsgrupper som ska arbeta med partiets nya politik. Gott så. Det räcker knappast med en önskan att vara tydlig – om ingen vet vad C egentligen vill.
Svaret på vad som är framtidens centerpolitik är nämligen långt ifrån solklar.
I grunden handlar det om vilket parti C vill vara. Inte ens Demirok och Ernlund lyckas tydliggöra vare sig riktning, vilja eller syfte.
Väljarna har svikit C och partiet famlar. Partiet som tidigare rönt framgångar genom att ta ansvar står nu inför en situation där inget annat parti vill ha med dem att göra. Men utan ny politik kommer partiet inte lyckas hitta den typ av position som tidigare bidragit till bildandet av Alliansen och som ledde till att Januariavtalet blev av.
Det finns flera politiska frågor som C måste ha svar på för att vara relevant som parti. En av de viktigaste är att ta upp kampen om landsbygden med KD och SD. Därtill bör C också tydligt positionera sig som det gröna borgerliga alternativet i frågor om klimat, miljö och skog. Det finns också ytterligare ett antal frågor som C måste ha svar på, som kriminalitet och integration.
För C finns det en poäng i att försöka vara det mest liberala valet och hitta vardagsnära frågor som kan locka väljare från både höger och vänster. Detta skulle göra partiet mer progressivt och frihetligt än både MP och L. Mer marknadshöger än KD och M.
Partiets företrädare måste börja med att bottna i viljan att bli tydligare. Partiföreträdarna måste komma överens internt om vilken väg man ska ta framåt.
Centerpartister är ett lojalt folk, de står bakom sin partiledning och de avtal som har slutits. Men ska de få med sig väljarna på förändringståget så är det också avgörande att hela partiet känner att förändringens vindar blåser och att det står klart för alla i partiet vad C vill. Det är trots allt medlemmarna som ska stå ute i valstugorna och försvara politiken och sedan förhandla om den för kommunala och regionala styren.
Arbetsgrupper i all ära men något liknande ett idéprogram hade varit bättre för C att satsa på. Man har länge kallat sig för ett ”parti i den breda mitten” och sökt nya samarbeten. Vad partiet skulle behöva börja med är en ideologisk debatt om vad C ska vara.
Elin Larsson är fristående centerpartistisk skribent på Liberala nyhetsbyrån