Gästkrönika
Nästan alltid när det presenteras siffror över användandet av nätläkare – appar som "Kry" eller "Min Doktor" – kommer statistiken från en enda region. Det är ingen slump.
Sörmland har blivit ett viktigt centrum för den digitala vårdindustrin i Sverige. När det larmas om att unga kvinnor är den grupp som söker mest digital vård, eller när Ekot i december rapporterade om att det i fjol var närmare 17 000 personer som gjorde mer än ett digitalt vårdbesök i månaden är det därför härifrån siffrorna är hämtade.
Att en liten del av landet blivit ett slags nav för den digitala vården har ställt till vissa problem. 2023 hanterade Region Sörmland fakturor på totalt nästan en miljard kronor för digitala vårdbesök, fakturor som skickades till andra regioner, vilka får betala för sina invånare. Kent Bobits, som är verksamhetscontroller i regionen, sammanfattade det i våras (SVT 15/5) som att Region Sörmland "får ett huvudmannaansvar för i princip hela Sveriges befolkning, när folk söker vård via regionen fast man kan befinna sig var som helst i Sverige."
Ett av de stora problemen med nätläkarna är att vårdbehovet är närmast oändligt, samtidigt som de offentliga resurserna är ändliga. Unga kvinnor ska förstås få lika god vård som andra – men det är inte rimligt att deras hud- och hårproblem eller allmänna nojor ska tränga undan multisjuka äldre. Det finns rimligare, och billigare, sätt än appvård att lugna en inre hypokondriker. Även om det senare är smidigt.
Största problemet är dock bristen på kontinuitet. Bland de regelbundna användarna av vårdapparna finns problematiska extremanvändare, som en kvinna som gjort över 130 vård-"besök" på ett år hos sju digitala vårdgivare – för olika lättare besvär och fått flera olika läkemedelsförskrivningar från dem. Den ovannämnde controllern Kent Bobits konstaterar att dubbelbehandlingen riskerar att bli farlig, och att sådana frekventa vårdsökande tenderar att bli sjukare snarare än friskare.
Nätläkarna har ansvar för sina rutiner, och för att kontrollera om och var patienterna som söker sig till dem fått för vård innan. Slarv kan spara tid, och tid är pengar, men riskerar att bli livsfarligt.
Samtidigt är det uppenbart att patienter som missbrukar nätläkarsystemet skulle behöva en mer långvarig kontakt, för det handlar rimligtvis om djupare besvär. Troligen inom den eftersatta psykiatrin, dit köerna ringlar långa.
Det innebär att man måste satsa mer på psykiatrin, ett område som – redan innan det fanns nätläkare – dragits med allvarliga brister. Dessa visar att det inte går att skylla alla besvär på vårdsystemets entreprenörer och innovatörer, även om de självklart måste ta sitt ansvar.
Vården ska vara tillgänglig. Men inte bara för dem som är stammisar hos Kry.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är fristående skribent på Liberala Nyhetsbyrån.