I Sverige är de inte många, de som vill tvinga ukrainare att ge upp motståndet. Men de är mycket talföra och har god tillgång till debattarenor.
Det är personer som Frida Stranne, doktor i freds- och konfliktforskning och lektor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad, Sven Hirdman, Sveriges tidigare Moskvaambassadör, och före detta vänsterpartiledaren Gudrun Schyman.
Det är förstås inte så de lägger fram sin sak, att Ukraina ska vika ner sig för aggressionen. De talar istället om att spara ukrainska liv och presenterar sina recept som förnuftiga och framför allt realistiska. De använder ord som ”eldupphör”, ”förhandling” och ”kompromiss”.
Deras argumentation har några gemensamma tankespår. Ett är att man nekar Ukraina rätten till nationellt självbestämmande. Frida Strannes inlägg i Sydsvenskan (15/3) skulle kunna användas i undervisningssyfte som exempel på hur Ukraina och ukrainare inte existerar som självständiga subjekt i resonemang om kriget. Landet ses uteslutande som en arena för Rysslands och Natos ambitioner, där väst bär ett medansvar för kriget genom att vägra göra Ukraina till ”neutral zon”.
Detta alltså efter att Ryssland 2014 och 2015 ockuperat delar av denna ”neutrala zon” och sedan använt territorierna som språngbrädor för fortsatt aggression.
Ett annat gemensamt spår i argumentationen är undfallenhet gentemot den ryska diktaturen. Som sentenserna om att det är naivt att tro att Ukraina kan vinna kriget, vilka är en bärande del av Gudrun Schymans inlägg i ETC (27/2). Åsikten läggs fram med sådan självklarhet att den inte anses behöva motiveras, trots att Ukraina gång efter gång visat att det kan slå Ryssland på slagfältet – med västhjälp.
Men det är också det som Schyman är emot. Hon berättar om ett upprop i Tyskland för ett stopp av vapenleveranserna. För att ge argumentationen tyngd påpekar hon att uppropet undertecknats bland annat av Sahra Wagenknecht från vänsterpartiet Die Linke. Schyman nämner inte att Sahra Wagenknecht har en historia av Putinvänliga ställningstaganden där hon även gått i armkrok med tysk extremhöger.
Sven Hirdman är Sveriges kanske mest sofistikerade och initierade ombud för Kremls budskap. Fram till Rysslands fullskaliga anfall spådde han med eftertryck att inget sådant skulle ske. Hirdmans lösning nu är att Ukraina viker ned sig.
I ett anförande hos Svenska Freds i Göteborg den 18 november 2022 presenterade Hirdman sin lösning. Ukraina bör inte bara avträda Krim utan även delar av Chersons län för att säkra det ryskockuperade territoriets vattenförsörjning. Donetsk och Luhansk län ska få ”garantier för lokal självständighet” det vill säga också bli kvar under rysk ockupation. Dessa områden har, enligt Hirdman, ”rysk-etniska befolkningar”, ett påstående som upprepar rysk propaganda och tillskriver Kremls anspråk legitimitet.
Är något som vi borde ha lärt oss så är det att eftergifter till Kreml bara ger diktaturen lust på mer.
För en demokrat är frågan enkel. Ryssland för ett oprovocerat aggressionskrig. Ukraina försvarar sig under ledning av sina folkvalda styrande. Sverige och väst bistår detta försvar på alla sätt vi kan. Det är så man står upp för friheten.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen