I fokus för de pågående förhandlingarna om försvarets ekonomi finns ett löfte som även statsministern har skrivit under på. Helheten i Försvarsberedningens rapport ska genomföras, inom den ekonomiska ramen. Är det helheten eller den ekonomiska ramen som är det viktiga?
Sverige ska ha en rejäl beredskap inför kris och krig. Ett försvar med omfattande uppgraderingsbehov kan bara kan hanteras som en helhet, inte en kostnadsram. Lika lite som det i smittskyddsfrågor är rimligt att låta kostnadsbegränsningar motivera ett undermåligt skydd. Priset av svaga förberedelser inför det värsta blir orimligt högt.
Förhandlingarna berör inte de närmaste åren, den överenskommelsen är på plats. Men försvarspolitik har långa investeringstider. Tyvärr också en kostnadsutveckling som då och då behöver täckas upp med extra resurser.
Samtalen mellan partierna som pågår gäller för åren efter 2025, mot 2030, med möjliga resursförstärkningar till 2026-2027. Långt bortom nästa val, långt bortom januariavtalets ramverk.
Har vi råd att inte skaffa oss det skydd som sett till omvärldsutvecklingen – och Försvarsberedningens analys – är ett absolut måste? Nej.
Regeringen, läs Socialdemokraterna, har order från finansdepartementet att inte lova bort mer pengar. Därför är S nu redo att gröpa ur innehållet, det faktiska skyddsvärdet. Regeringen har redan undergrävt försvarsuppgörelsen från i höstas, genom att 15,5 miljarder har omvandlats till olika former av industristöd, något som inte var känt då.
Andelen som blir kvar av helheten i Försvarsberedningens förslag sjunker drastiskt, sade Centerpartiets försvarspolitiska talesperson Daniel Bäckström till DN för ett par veckor sedan (13/5). Läget har inte förbättrats.
Historiskt sett har Centerpartiet och Socialdemokraterna fungerat som en försvarspolitisk brygga mellan höger och vänster. Nu håller S på att glida bort från sin fasta förankring. C måste stå fast. Driver S iväg är det S problem.
En ny hårdbantning skulle allvarligt skada försvarsförmågan. Det vore dessutom en sorglig signal om politikens oförmåga att bära upp det svenska samhällets säkerhetsbehov inför ett rejält uppförslut. Svensk ekonomi kommer att ha ett antal tuffa år efter coronakrisen, men ett urholkat försvar gör oss bara svagare. Skattepengar måste sparas någon annanstans och nej, det är inte smärtfritt.
Att inte släppa hårdbantningskrafterna över bron är ett uppdrag som Centerpartiet måste ta, en gräns som måste hållas. Hela det förtroende som byggts upp med de tunga markeringarna om försvarspolitikens inriktning som Centerledaren Annie Lööf gjorde i sitt jultal 2016 – och därefter följdes upp av ekonomisk-politiske talespersonen Emil Källströms kamp för att säkra en försvarsfinansiering till 1,5 procent av BNP till 2025 – riskerar annars att gå om intet.
Olof Jonmyren är politisk redaktör på Södermanlands Nyheter (c).