Jag vet inte mycket om handboll, erkänner jag för det ukrainska landslagets administratör Oleksandr Dudko, men jag vill ändå ställa några frågor. Vi är på Stiga Sports Arena i Eskilstuna dagen före Ukrainas landskamp mot Sverige.
Ukrainarna kör ett träningspass och träffar samtidigt en grupp landsmän som är flyktingar i Eskilstuna. Ett par hundra av dessa ukrainare har fått fribiljetter till torsdagens match med hjälp av Handbollsförbundet och svenska stödorganisationer.
Varför är det viktigt att fortsätta spela handboll när ens land utkämpar ett krig? För att idrott skänker människor glädje, ger innehåll i det liv som soldaterna vid fronten kämpar för att ukrainarna ska kunna leva, säger Oleksandr.
Möjliggörande för elitidrotten kan rent av ses som en del av det ukrainska motståndet mot Ryssland – ett trotsigt upprätthållande av de där öarna av normalitet. Det är därför som idrottare på landslagsnivå är befriade från mobilisering och ges tillstånd att resa utomlands och vistas där så lång tid det behövs för exempelvis utländskt ligaspel.
Oleksandr berättar hur hans vänner i skyttegravarna kopplar upp sig och jublar över ukrainska framgångar i idrotter som de knappt visste existerade. De känner sig delaktiga i och stolta över att Ukraina visar upp sig för världen.
De ukrainska idrottarna har samtidigt ett annat perspektiv på de påfrestningar som landslagssamlingar och långa resor innebär, vilket blir särskilt tufft för dem som först måste färdas landvägen från Ukraina. Hur hårt allt detta än är så har kamraterna vid fronten det värre, sammanfattar Oleksandr.
Den ukrainska ligan har varit igång under hela det fullskaliga kriget. I början spelade man i huvudsak i Uzjhorod i Transkarpatien samt några matcher i Odessa, berättar kantspelaren Jaroslav Kotiuk som säsongen 2022/2023 utsågs till den ukrainska ligans mest värdefulla spelare. Under en period fick det ukrainska mästarlaget Motor från Zaporizjzja spela i tyska ligans andra division och ha bas i Düsseldorf.
I år är det ukrainska ligaspelet mer utspritt i landet. Och spela måste man. En liga som håller igång är en förutsättning för att handbollen ska överleva i Ukraina, säger Jaroslav.
Men krigstillståndet sätter ramarna. Att samla publik är fortfarande för farligt. Precis som i den ukrainska fotbollsligan är det spel inför tomma läktare som gäller. Då och då händer det att matcherna avbryts av flyglarm och spelarna går ner i skyddsrum.
När vi talas vid ligger förlusten mot Sverige – 26–46 – ännu i framtiden men ukrainarna har inga illusioner. Medan Sverige tillhör världens bästa handbollslag rankas Ukraina för närvarande som nummer 28. Ukrainarna är mest tacksamma över att få spela under så goda förhållanden – på en så fin arena, inför så stor publik och framför allt mot så starkt motstånd. På torsdagens Sverigematch följer en mot Norge och en mot Sveriges ligalandslag som är ett utvecklingslag på landslagsnivå.
Så kan man se på de här relationerna. Sverige och andra länder bidrar till att hålla liv i ukrainsk elitidrott, att ukrainare finns med i större sammanhang, att de ser världen och blir sedda. Det betyder mycket.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen
