Idiot. Imbecill. Mentalsjuk. Kriminell kärring. Klimathora. I en intervju i Dagens Nyheter berättar SVT-journalisten Ulrika Bjerström om hur hon varje morgon när öppnar sin mejlkorg möts av hat.
Någon skriver: ”Jag hoppas i det innersta att du kommer att straffas hårt för de lögner och propaganda du skriver”. En annan person menar att ”det finns ju många sätt att prostituera sig på och dig kan man ju inte precis ställa ut på gatan så då lånar du dig till sånt här.”
Bjerström är långt ifrån ensam. Aggressionerna och hoten mot journalister har blivit vanligare och drabbar alltifrån nyhetsjournalister till kultur- och ledarskribenter. På sociala medier och diskussionsforum samlas människor och öser ur sig besvikelse över journalister de inte håller med eller som inte skildrar världen på det sätt de önskar.
Det räcker inte längre med att ifrågasätta den verklighetsbeskrivning som ges i ett reportage eller gå i polemik med en åsikt. I stället är det den enskilda skribenten eller reportern som ska släpas i smutsen. Ibland blir hoten så allvarliga att journalisten i fråga tvingas leva med säkerhetsåtgärder. Exempelvis avråds Erika Bjerström bland annat från att åka kollektivtrafik på egen hand på grund av risken att råka illa ut.
En undersökning som Journalistförbundet gjorde tillsammans med Göteborgs universitet år 2019 visade att 30 procent av landets journalister utsatts för hot de föregående tolv månaderna. 70 procent tog under samma period emot nedsättande kommentarer.
Utvecklingen mot att journalister allt oftare möts av hot och förakt är djupt allvarlig. Inte bara på det individuella planet, utan för vår liberala demokrati. Den fria pressen och den yrkeskår som befolkar landets redaktioner upprätthåller ett av grundfundamenten för det samhälle vi lever i. Utan journalister och modiga publicister finns det ingen som kan granska alltifrån politiker till gängkriminella. Ingen som sitter och läser kommunala handlingar och myndighetsrapporter för att lyfta fram sådant som allmänheten bör känna till. Ingen som skildrar komplexa frågor som migration och klimat på ett mångfasetterat sätt.
Skyldiga till det som nu sker är alla de människor som ägnar sig åt att kränka och hota journalister – i mejl, på internet och i verkliga livet. Men skyldiga är även den grupp höger- och vänsterpopulister som under lång tid ägnat sig åt att underblåsa hatet. Det gör de ofta på väletablerade plattformar och stora sociala medie-konton genom att konsekvent utmåla traditionella medier som elitistiska och lögnaktiga, journalister som falska och fega och med nedlåtande epitet som gammelmedia eller mainstreammedia. Journalistik måste självklart få diskuteras och ifrågasättas. Men det finns en gräns och den går vid förakt och personliga attacker.
Sverige står inför ett valår. Samhällsdebatten kommer att intensifieras och därmed det hätska tonläget mot journalister. Det är viktigt att våga sätta ned foten när helst hot eller hat syns. Polis och åklagare måste också i högre grad prioritera hoten mot journalister. För hoten är också hot mot yttrandefriheten, mot det öppna samhället och i förlängningen vår demokrati.
Malin Lernfelt är fristående liberal skribent.