I sin nya bok ”Också Annie” (Forum 2023) skildrar den tidigare C-ledaren Ann Lööf sina politiska framgångar och personliga motgångar – men också baksidan av att vara en av Sveriges mest profilerade politiker. Det som tog sig uttryck genom gränslösa påhopp och kommentarer i såväl sociala medier som vykort som väntade hemma i brevlådan. 

De hatiska budskapen som riktas mot politiker sträcker sig tyvärr till betydligt fler än partiledare. För många folkvalda, inte minst på kommun- och regionnivå, har påhoppen vuxit och utgör i dag ett återkommande inslag. Den senaste undersökningen av Brottsförebyggande rådet visade att var fjärde politiker har blivit utsatt för hot, trakasserier eller andra brott under 2020.

Att politiker blir brottsoffer på grund av sina förtroendeuppdrag och en vilja att förbättra samhället är förkastligt. Men problemen är betydligt större än så. En attack eller ett uttalat hot mot en politiker är inte bara ett hot mot en enskild individ, utan ett hot mot demokratin som sådan. Främst eftersom folkvalda inte sitter i politiska församlingar och representerar sig själva. De bär sitt förtroende från varje väljare som har satt ett kryss intill deras namn och partilogga.

I förlängningen är hoten inte heller begränsade till att utgöra ett demokratiskt problem. De kan även att leda till ett demokratiskt underskott. Som till exempel politiker som anser att de inte bör ta vissa debatter eller diskutera specifika frågor på grund av en rädsla för vilka hotfulla meddelanden som sannolikt är att vänta. Risken är att vi får politiker som upplever sig tvungna att utöva självcensur snarare än att vara pådrivande för att lösa viktiga samhällsproblem.

En annan aspekt av vad det skadliga klimatet kan leda till är att färre personer väljer att engagera sig partipolitiskt. Det finns redan i dag tecken på att det sker. En rapport av länsstyrelsen i Östergötland pekar bland annat på de försämrade villkoren, däribland hat och hot, som en viktig orsak till varför allt färre samhällsintresserade väljer att engagera sig.

Sett till de ökade hot och det personliga agg som våra politiker möter, är det viktigt att diskutera vilka det är som ligger bakom sådana meddelanden. Det är inte alltid de personer som vi kanske förväntar oss, skriver Lööf i sin bok. Den gängse bilden är att extremister och ensamvargar står för en stor andel – och det gör de. 

Men samtidigt utgörs en förvånande stor andel enligt Lööf erfarenhet av personer som verkar leva helt vanliga sociala liv: det handlar om föräldrar, morföräldrar, engagerade farbröder. 

Människor som verkar ha sunda förhållanden i övrigt, men som verkar tappa all vett när de sitter bakom ett tangentbord och inte tänker på att politikern som de hör av sig till även är en människa med kött och blod och att det hat de häver ur sig får konsekvenser för hela vårt samhälle.

Naod Habtemichael är fristående centerpartistisk skribent på Liberala Nyhetsbyrån