”Men varför tog ni inte ett vanligt billån? Ni kommer ju att fortsätta betala av på lånet långt efter att bilen är skrotad.”
”Alla andra sa nej till vår låneansökan.”
Konversationen är tyvärr autentisk. Jag var den ena parten. Även om just detta fall sedermera har löst sig, illustrerar det för mig plågsamt konkret hur många svenskar som tar lån de egentligen inte har råd med. Och hur många bolag det finns som skamlöst skor sig på mindre bemedlade medborgares drömmar utan täckning.
Det är svårförståeligt hur branschen för ”snabba lån” har fått existera så länge. Självklart är det viktigt med en fri och välfungerande kreditgivning. Möjligheten att ta lån, och på så sätt sprida ut en stor kostnad över tid, är en förutsättning såväl för privatpersoner att köpa sig ett eget hem, som för företag att kunna investera och expandera.
Banker och andra kreditinstitut är på många sätt ryggraden i ekonomin. Ta bort dem och allt rasar samman. Men snabblåneföretagen med sina ockerräntor och orimliga låneupplägg är någonting annat. De är, i många fall, rena skojare.
Därför är det bara att välkomna den promemoria som finansdepartementet nu skickar ut på remiss. Där föreslås att de omkring 70 snabblåneföretag som finns antingen måste ansöka om banktillstånd eller upphöra med sin verksamhet.
Regeringens tanke är att eftersom ett banktillstånd ställer betydligt tuffare krav på verksamheten än de enklare tillstånd som krävs i dag, så kommer de värsta avarterna att upphöra:
”Vi måste få stopp på rovdriften av de mest utsatta. Då är det rimligt att de här bolagen behöver leva upp till högre krav”, säger finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) till TT.
Wykman motiverar sitt ställningstagande med att så många som 30 procent av dem som tar lån hos ett snabblåneföretag får betalningspåminnelser. Det är också betydligt vanligare att lånen går till Kronofogden än för lån från någon av storbankerna. En viktig anledning till detta är bristen på kvar att leva på-kalkyler. Man beviljas helt enkelt lån som man inte har råd med.
Finansmarknadsministern vet förstås att om förslaget skulle bli verklighet innebär det att många av snabblåneföretagen kommer att tvingas lägga ner verksamheten. De kommer helt enkelt inte att uppfylla kraven för att få ett reguljärt banktillstånd.
Och då blir det kanske varken en ny begagnad bil när billånet uteblir eller en semesterresa till solen. Men i gengäld slipper man både den jobbiga insikten att man satt sig själv (och kanske även sin familj) på pottkanten – och en obehaglig avi från Kronofogden.
Karl Rydå är ledarskribent på Upsala Nya Tidning, där texten tidigare varit publicerad