När vi från Lundellska glatt rusade ut från Domkyrkan i Uppsala med våra studentmössor 1999 syntes få studentflak med all världens flaggor. Numera är en mångfald av olika flaggor givet under studentfiranden.

"Studenter sveper in sig i sin familjs ursprungslands flagga vid utspringet, flaggar ifrån bilen när de kör runt i stan, eller hänger den vid sidan av sitt studentflak", som SVT Uppsala beskriver det (30/5).

För några år sedan blossade det upp en debatt om fenomenet, och kritiken har sedan dess återkommit.

Vanligtvis kloka Nalin Pekgul, tidigare S-politiker och skribent, beklagade sig i ett debattinlägg över att "studenter springer ut insvepta i stora flaggor från föräldrarnas hemländer”. Pekgul drog följande slutsats: ”Flaggorna uttrycker någonting annat än att man är stolt över att ha rötterna i en annan kultur. De demonstrerar ett avståndstagande från Sverige” (Expressen, 30/5 2017). 

Även kristdemokraten Aday Bethkinne var inne på samma spår: "Sverige har betalat för dessa utbildningar och det är den svenska flaggan vi ska bära med stolthet” (5/7). Han skrev att det måste "vara slut på antisvenskheten".

I fjol uppmanade SD:s ungdomsförbund Ungsvenskarna att man skulle "lämna de utländska flaggorna hemma" när man tar studenten i Sverige. De undrade hur det kan komma sig "att man efter tolv års utbildning betald av svenska skattebetalare väljer att hylla landet som ens familj lämnat i stället för landet som välkomnat en och givit en allt?" 

Men varför skulle hyllandet av en nation eller ett land som man har rötter i utesluta hyllandet av Sverige? "Flaggfenomenet" beror troligtvis på tre saker:

Tonåringar är identitetssökande. Likt andra identiteter kan frågor om var man har sina rötter, hur familjens eller släktens historia sett ut, intressera. 

Ungdomar är även trendkänsliga. När några får syn på en chilensk flagga, dyker det snart upp turkiska, irakiska och andra flaggor. Syns en palestinsk eller albansk flagga, vill någon genast bära Israels eller Serbiens, och så är snöbollen i rullning. Blir det mer "inne" att flagga med svenska flaggan kommer ungdomarna att välja även det.

För det tredje är studenten för många en familjefest. Att vifta med "hemlandsflaggor" blir ett sätt att tacka och hedra föräldragenerationen, en generation som inte alls har haft samma förutsättningar som oss som fått växa upp här. 

De många flaggorna har inget med "avståndstagande från Sverige" eller "antisvenskhet" att göra. 

Sakine Madon är politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning (lib). Texten har tidigare publicerats där