Det finns ingen mödomshinna. Det finns inget inuti slidan som stänger till och går sönder första gången någon har sex eller som riskerar att brista om man idrottar, cyklar eller använder tampong. I så fall skulle mensblod inte kunna komma ut. Vad som finns är slemhinneveck en bit in, något som brukar kallas slidkrans. Dessa ser olika ut från person till person och det finns inget sätt att vid en undersökning urskilja om en kvinna haft samlag eller inte utifrån hur hon ser ut inne i slidan.
Ändå lever myten om mödomshinnan kvar ända in i våra dagar. Särskilt stark är den inom hederskulturer där det finns en föreställning om att kvinnor alltid blöder första gången de har sex och att detta måste ske på bröllopsnatten – varefter bevis i form av ett blodigt lakan ska visas upp för släkt och vänner. Om flickan inte blöder är det ett tecken på att hon inte är oskuld vilket leder till att hela familjen skambeläggs och hon riskerar att straffas hårt för att familjen ska återfå sin heder.
För unga kvinnor som växer upp i patriarkala miljöer innebär detta ofta stor stress och ångest. Vissa kontaktar sjukvården för att be om hjälp att återställa mödomshinnan innan de gifter sig.
Den självklara reaktionen hos människor inom de olika vårdprofessionerna när sådant sker bör vara att förklara hur kroppen fungerar. De måste ta sitt ansvar och förse den unga kvinnan med information och hänvisa till myndigheter eller organisationer där hon kan få stöd och hjälp om hon är utsatt för förtryck eller riskerar att fara illa. Så gör också många. Men så gör inte alla.
En granskning av SVT Nyheter visar att 5 av 20 kliniker som redaktionens reporter – en ung kvinna med rötter i mellanöstern – kontaktade erbjöd sig att utföra en så kallas oskuldsoperation för att återställa mödomshinnan. Kostnaden för ingreppet varierade mellan 10 000 och 44 000 kronor.
En av de läkare som säger ja till att göra en oskuldsoperation tipsar också om att stoppa in färsk kycklinglever i underlivet så att det rinner blod vid samlaget efter vigseln. När SVT konfronterar läkaren med en fråga om varför hon bidrar till att upprätthålla hedersförtrycket svarar hon med att hon gör det för att rädda flickans framtid.
Enligt läkaren kan hon inte kontakta polisen eftersom det kan leda till att släkten kanske dödar den unga kvinnan. På liknande sätt resonerar en läkare på en annan klinik som även de erbjuder sig att utföra oskuldsoperationer. Hon menar att de gör det för flickornas skull, för att de är desperata och ändå skulle göra det utomlands om de inte fick hjälp i Sverige. "Jag tänker på den enskilda kvinnans säkerhet", säger läkaren.
Det är inte olagligt att operera underlivet på myndiga kvinnor. Men i Tidöavtalet slås det fast att oskuldsoperationer ska kriminaliseras som en del i arbetet mot hedersförtryck och i dagarna har jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) åter poängterat målsättningen. Det är utmärkt. Individer som verkar i legitimationsyrken inom vården i Sverige ska inte utföra den här typen av djupt oetiska ingrepp som inte är i linje med vetenskap och beprövad erfarenhet. Myten om mödomshinnan ska inte få leva kvar varken i vården eller i samhället i stort.
Malin Lernfelt är fristående liberal skribent.