I en ny Sifo-undersökning beställd av Röda korset framkommer att gemene svensk är dåligt förberedd inför en krissituation. 73 procent har i liten utsträckning eller inte alls vidtagit några förberedelser i hemmet inför en krissituation. Hushållens egen krisberedskap är lika dålig oavsett åldersgrupp eller kön. Exempel på förberedelser kan vara ett lager av mat, ett första hjälpen-kit eller andra förnödenheter som kan behövas när elen inte fungerar eller vattnet är förorenat (TT, 29/6).
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har tidigare skapat informationskampanjer syftande till att öka svenskars medvetenhet inför kris och krig. Först var det tal om att vi ska klara oss i 72 timmar. Enligt Försvarsberedningen 2017 bör svenskar klara sig i en vecka utan stöd från kommun eller myndigheter. Att förbereda sig för elände är måhända inte särskilt roligt; det innebär inte heller att gemene man behöver hamstra toalettpapper i all evighet.
Röda korset har tagit fram vad de kallar en "krislåda" som alla svenskar borde se till att ha hemma. I källaren kan man exempelvis ställa vattendunkar (3-5 liter vatten går åt per dag per person), konserver, termos, tändstickor, vattenreningstabletter och stormkök. Glöm inte heller filtar, värmeljus, ficklampor, enklare hygienprodukter och mediciner. Om du vet med dig att du redan har detta hemma är du en av de 26 procent som faktiskt är väl förberedda enligt Sifo-undersökningen. Det är hög tid att fler följer i samma spår, men det bör givetvis ske efter förmåga.
Det finns en allmän missuppfattning att den som vill vara förberedd måste bli en riktig "prepper", det vill säga någon som förbereder sig för betydligt mer än en vecka. Det är ofta preppers som får vara ansiktet utåt för den förberedda och krismedvetna medborgaren. Det är både fel och rent avskräckande att den mest extrema formen av krisförberedelse fått representera vad den allmänna hushållsberedskapen är eller borde vara.
Om fler ska börja förbereda sig inför en kris måste trösklarna sänkas för vad som i praktiken är eftersträvansvärt. Små steg, under lång tid är en god start. Hushållsberedskap måste givetvis ske med hänsyn till människors sociala och ekonomiska situation. Alla har inte möjlighet att på studs köpa en krislåda, men förhoppningsvis kan fler börja bygga upp sin hushållsförmåga under en längre tid. Förslagsvis köpa en extra konserv vid varje storhandling, utifrån devisen att en blir fler över tid. Alla kan inte göra allt, men vi alla kan göra något – för oss själva och varandra.
Linnea Hylén är fristående skribent.