Inte fel att tulla på barnens sparkonton

Johan Rudström

Johan Rudström

Foto: Pär Fredin

Gästkrönika2023-04-13 18:32
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vem vill inte ge sina barn en bra start i livet? Men vad som är en ”bra start” har förändrats i takt med högre realinkomster på 2000-talet. Det är inte längre bara kärlek och omtanke, mat och tak över huvudet. Det är också mellan en halv och en miljon kronor på 20-årsdagen, en grundplåt till en ljus och trevlig bostad.

Vi 1960- och 70-talister som stått i kö till en hyresrätt eller ett studentrum häpnar. En miljon?! Ja, men det är ditåt man hamnar om barnbidraget går in på fondkontot från födseln, med en genomsnittlig årlig avkastning på knappa tio procent.

Och varför skulle inte bidraget göra det? Barnbidraget, i dag 1 250 kronor i månaden, har sedan det infördes 1948 varit onödigt för en minoritet och en helt nödvändig del av hushållsekonomin för en annan minoritet. För alla däremellan, den stora majoriteten, har bidraget gått från att vara välkommet (man visste att det kom den 20:e, fem dagar före lönen) till att osynligt passera hushållskassan till valfritt konto.

Det senaste årets inflationskris har av naturliga skäl riktat ljuset mot dem med lägst inkomster. På torsdagen förlängde regeringen också tiden för det extra bostadsbidrag som betalats ut sedan i fjol. En ensamstående förälder kan fortsätta att få upp till 2 100 kronor i månader, utöver barnbidrag och underhållsstöd. Det är bra.

Men matprishöjningarna på nästan 20 procent har också gröpt ur ekonomin för betydligt större grupper. Ett tecken på det är Länsförsäkringars enkät som visar att föräldrar i Uppsala sparar mindre till sina barn än för ett år sedan (SVT Uppsala 21/3). Andelen som helt avstår från sådant sparande har ökat från 9 till 14 procent. Dessutom uppger 17 procent att de någon gång det senaste året ”lånat” pengar från barnens konton.

”Stöld”, säger inte bolagets privatekonom Emma Persson, men det måste väl vara det hon menar när hon säger att det kan vara ”juridiskt fel” om kontot står i barnets namn. Vad ska hända om tio år, tänker jag upproriskt. Ska det stackars barnet tvingas sätta sig i en lägenhet utan högt till tak och nymålade stuckaturer, bara för att föräldrarna fick det kärvt under en krigsvinter eller två?

Frågan om att inkomstpröva barnbidraget dyker då och då upp i riksdagen. Det brukar landa i att man inte vill stöta sig med så stora väljargrupper. Att driva ett sådant förslag just nu vore också sällsynt otajmat. Men ett lite lägre sparande till barnen, söndercurlade eller ej, är på många sätt nästan välkommet. En bra start i livet har de i alla fall fått så länge vi har råd att betala för mat och tak över huvudet.

Johan Rudström är ledarskribent på Upsala Nya Tidning (lib). Texten är tidigare publicerad där