Det har inte ens gått ett år sedan den dåvarande oppositionen och Centerpartiet röstade nej till regeringens förslag om att friskolor ska få en lägre ersättning än kommunala skolor. Tanken från regeringen var att kompensera kommunala skolor som på grund av sin undervisningsskyldighet har högre kostnader än friskolor.

Då hette det från nej-sägarna att en sänkt ersättning var ett hot mot friskolorna. Men nu ser partierna som röstade nej då ut att ha ändrat uppfattning. I en intervju med SVT Nyheter i måndags är skolminister Lotta Edholm (L) tydlig med att det kommer att bli så att grundersättningen för friskolor kommer att bli lägre än för kommunala skolor.

”Ja, det förutsätter jag att det kommer att bli”, säger Edholm. Och hon motiverar det med att ”det kommunala skolväsendet har ju högre kostnader”.

Skolministern om någon vet vad hon talar om. Även om Lotta Edholm sedan hon tillträdde mest har uppmärksammats för att hon under några år suttit i styrelsen för ett privat skolföretag, var hon skolborgarråd i Stockholms stad under sammanlagt 10 år (2,5 mandatperiod). Det har rimligen gett henne en god insyn i de utmaningar som både kommunala och fristående skolor tampas med.

Något beslut om sänkt ersättning finns ännu inte. Steget från ett besked i en enstaka intervju över en statlig utredning, en proposition och slutligen en riksdagsomröstning är långt. Men det är viktigt att detta blir av.

De kommunala skolorna har en lagstadgad skyldighet att se till att alla barn i kommunen kan erbjudas skolplats. Kommunen måste även ha plats för elever som är nyinflyttade och ta emot elever om en friskola läggs ner. Det innebär i sin tur att de kommunala skolorna hela tiden måste budgetera för en viss överkapacitet. De kan inte trimma kostnaderna så att de matchar elevantalet. Här finns en viktig förklaring till att friskolor både kan ta ut vinst och bedriva en bra undervisning. De överkompenseras i viss mån i förhållande till sina faktiska åtaganden.

Ju längre denna ordning består, desto större kommer motståndet mot friskolor i allmänhet och vinstdrivande skolor i synnerhet att bli. För dem som faktiskt värnar om det mervärde som det fria skolvalet faktiskt har tillfört är det därför av yttersta vikt att systemet förändras. Och att det är en förändring som gör skillnad på allvar, till skillnad från det duttande som till exempel både vinstbegränsningar och reglering av vilka organisationsformer som får bedriva skolverksamhet är.

Så, hur paradoxalt det än kan låta, och trots skolkoncernernas protester, är sänkt ersättning friskolornas räddning. 

Karl Rydå är ledarskribent på Upsala Nya Tidning, där texten tidigare varit publicerad