Studenter har svårt att navigera i böckernas värld och saknar grundläggande allmänbildning. Flera dras dessutom med ett bristande ordförråd – och det påverkar deras förmåga att tillskansa sig ny kunskap. Det här kan få allvarliga konsekvenser, både för individen och på en mer övergripande nivå.
Lärarnas vittnesmål i en uppmärksammad artikel i Sydsvenskan (11/11) är nedslående läsning. Dessvärre gäller det inte gymnasiet – nej, inte ns högstadiet. I stället undervisar de på universitetsutbildningar – med en i många fall en hög betygströskel .
Det gäller så klart inte alla studenter, men flera intervjuade lärare vid Lunds universitet vittnar om en växande läskris på landets lärosäten. Elisabeth Friis, lektor i litteraturhistoria, är en av dem som kommer till tals. Hon slår fast att många av hennes studenter kämpar med att läsa längre texter och har svårt att få en överblick över kursmaterialet.
Problemet är långt ifrån ett isolerat fenomen bland humaniorastudenter. En annan lärare,på arkitektprogrammet, berättar att han har tvingats sänka ribban för vad som anses vara godkänt i skriftliga prov. En tredje, vid institutionen för strategisk kommunikation, påpekar att undervisningen har anpassats så att studenterna inte längre kan undvika att läsa kurslitteraturen.
Vittnesmålen har lett till reaktioner på högsta politiska nivå. Nyligen kallade utbildningsminister Johan Pehrson (L) till ett möte med bland annat företrädare för flera universitet för att samtala om läskrisen). Att först bilda sig en uppfattning om vidden av problemet är klokt. Diskussionerna behöver dock följas upp med politisk handling.
Ett ökat fokus på läsfrämjande insatser, ett lyft för lärarutbildningen – och en tydligare inriktning på läs- och skrivträning från tidiga år – är några nödvändiga åtgärder. Ett annat viktigt förslag som är på väg att bli verklighet är att sätta riktiga böcker i första rummet. Där har pendeln svängt kraftigt de senaste åren.
Flera studier har visat att läsning av fysiska böcker, och övningar med papper och penna, är överlägsna för inlärningsförmågan, särskilt för yngre barn. Trots det har på tok för många skolor valt att förlita sig på skärmar, paddor och liknande hjälpmedel – som är sämre på att träna upp nödvändiga färdigheter.
I ljuset av hur grundskola och gymnasium sett ut på senare år är det inte förvånande att många av de studenter som tar sina första kliv in i en föreläsningssal saknar rätt förkunskaper. Det får dock värre följder än enstaka omtentor. Utöver det uppenbara – att de lär sig mindre – har utvecklingen även lett till en rad andra negativa konsekvenser.
Att en student inte behärskar språket i tillräckligt hög grad för att kunna formulera sig självständigt och ge uttryck för sina egna resonemang är en sak. På individnivå begränsar det karriärmöjligheterna för en nybakad student.
Men på samhällsnivå väcks en mer allvarlig fråga: Vad händer med ett demokratiskt samhälle där en till synes allt större andel av medborgarna saknar förmågan att kritiskt granska och värdera information?
Naod Habtemichael är fristående centerpartistisk skribent på Liberala Nyhetsbyrån