Kulturkriget rasar vidare. I dagarna rasade riksdagsledamoten Björn Söder (SD) på Twitter mot tv-programmet Drag Race Sverige som snart har premiär på SVT. I en tweet ifrågasätter Söder att det är finansierat av skattepengar.
Att Sverigedemokraterna är kritiska mot public service är inget nytt. Samtidigt är det inte svårt att lista ut varför det var just Drag Race Sverige som Söder valde att ifrågasätta. Det handlar om deltagarnas könsöverskridande uttryck. Söder har även tidigare varit ute i den infekterade debatten om drag-sagostunder på bibliotek. Att kritiken inte bara handlar om ett konservativt "tänk på barnen" blir än mer tydligt när han nu rasar mot att dragartister syns på tv i ett program som främst är riktat till vuxna och sänds på kvällstid.
Kulturkriget gör att det för svensk publik nylanserade programkonceptet har större kontroversiell potential än på länge. Nästan som att svenska folket inte levt la dolce vita och skakat sina lurviga till After Dark i decennier. Även det på bästa sändningstid. Konstformen får mer nerv av den infekterade debatten. Drag queens, på svenska drugor, är inte bara glitter och glamour. Det finns ett allvar och viktiga budskap i botten.
Det är tydligt inte minst i programmets amerikanska förlaga, som undertecknad ibland kallat det mest konservativa tv-programmet som sänds just nu. Skämtsamt, men med ett litet korn av sanning: det finns nog inget program som så ihärdigt poängterar vikten av familj.
RuPaul, orginalprogramledaren som skapade hela konceptet, betonar att deltagarna är en familj, och att man som gay får välja sin familj. Begreppet chosen family eller vald familj har länge funnits i HBTQ-kretsar för att beskriva självvalda, inte alltid traditionella, gemenskaper. Små enheter vars medlemmar tar hand om och älskar varandra. Som ofta har varit en konsekvens av att bli bortvald av sin biologiska familj, en sorglig påminnelse om den homo- och transfobi som suttit djupt rotad i samhället.
Gemenskap är även en viktig ingrediens i drag-föreställningar, som länge fungerat som både underhållning och trygg mötesplats. I serien We're Here på HBO åker en grupp drag queens – tidigare drag race-deltagare – runt i amerikanska småorter och skapar lokala drag-shower. Det blir både ett sätt att skapa utrymme för HBTQ-personer, bygga broar till det straighta och inte alltid så toleranta majoritetssamhället, och inte minst skapa utrymme att läka sår som homofobin skapat – inte minst när de åkte till Florida, där skjutningen på gayklubben Pulse berövade 49 människor livet.
Drag är en del av civilsamhället, och skapar en välbehövlig gemenskap. Den typen av värden är lätt att missa från kulturkrigets skyttegravar, för sverigedemokrater som betonar en gemenskap som är begränsande och tvingande. Och väldigt grå och tråkig – för vore inte livet mindre färgglatt utan drugor?
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån