Jevgenij Prigozjin blev ett viktigt verktyg i Rysslands krig. Han drabbades av hybris och krävde större utrymme. När han inte fick det, höjde han insatserna, tvingades backa men har orsakat den ryska staten och Vladimir Putin irreparabel skada. Dramat har många aspekter men en central konflikt är den mellan Prigozjin och försvarsminister Sergej Sjojgu. Det är en maktkamp om utrymmet i systemet mellan två män i 60-årsåldern som kommer från två olika kulturer.

Prigozjin lade grunden till sin förmögenhet under det tuffa 1990-talet i S:t Petersburg efter att ha suttit flera år i fängelse. Han dömdes bland annat för att 1980 tillsammans med två kamrater ha rånat en okänd kvinna på gatan. Prigozjin ströp henne tills hon svimmade varefter de tre tog hennes stövlar och örhängen.

Väl ute i friheten började Prigozjin sin affärsverksamhet med varmkorvsstånd, snabbköp och restauranger varav ett par utvecklades till S:t Petersburgs lyxigaste. Bland matgästerna fanns Rysslands mest inflytelserika personer, däribland Putin, som han serverade personligen och lärde känna.

Detta relationsbyggande gav Prigozjin lukrativa statskontrakt, från skolmat till monopolliknande catering med försvarsministeriet. För tio år sedan började Prigozjin betala tillbaka tjänsterna. 2013 wallraffade den oppositionella ryska tidningen Novaja Gazeta fram nyheten om trollfabriken i S:t Petersburg – ett center med nätkrigare som skrev på olika språk i alla möjliga forum. Prigozjin pekades ut som ansvarig, något han medgav först i år.

Vid samma tid blev han involverad och tog sedan över det privata militära företaget som nu är känt som Wagner. Tidigare ryska soldater, med tyngdvikt på specialförband, kontrakterades för uppdrag – och krigsbrott – i ryska statens tjänst, först i Syrien och sedan i Ukraina och Afrika. Wagner verkade utanför lagen och gav Rysslands regim möjlighet att agera militärt och samtidigt förneka sin inblandning.
Sergej Sjojgus uppgång är Prigozjins motsats. Han är född in i systemet. Pappa Kuzjuget var förste sekreterare i kommunistpartiet i Tuva i södra Sibirien. Sannolikt tack vare det slapp Sergej undan värnplikt och inledde sedan en karriär som partifunktionär i hemregionen. Därifrån blev han handplockad till Moskva av president Boris Jeltsin, som kände pappan, och blev chef för räddningstjänstministeriet 1994.

Sjojgu är alltså en riktig överlevare. Han är den ende högnivåfunktionär som inte bara hållit sig kvar genom alla maktskiften i det moderna Ryssland utan fortsatt klättra i hierarkin. Hans närhet till Putin illustreras av att han tillhör dem som oftast visas upp tillsammans med diktatorn på officiella foton och filmer.

Det garanterar inte att Sjojgu aldrig hamnar i onåd. Men det och hela hans karriär visar att han är en insider på ett sätt som Prigozjin aldrig har varit. Det gör också Sjojgus – och Putins – oförmåga att kontrollera Prigozjin desto mer anmärkningsvärd. Ligisten kunde skaffa sig en egen plattform och utmana regimen och dess våldsmonopol med en kombination av skicklig opinionsbildning och militär styrka. Det är nytt och det kommer att få följder.

Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen