Jag blir både arg och sorgsen när jag tittar på SVT:s nya dokumentärserie SD-Bögar, och nu ska jag försöka reda ut varför. Så häng med på en resa in i min lilla bög-hjärna för att reda ut vad detta egentligen handlar om.
Dokumentärserien SD-Bögar följer journalisten Erik Galli som likt en yasified [annat ord för förbättrad reds anm.] Erik Fichtelius dyker ned med huvudet först i svensk politik. Han, likt jag själv har en enkel fråga. Finns det sverigedemokrater som också är bögar? I sådana fall varför? I serien träffar vi Luai Ahmed och Johan Nissinen. Två människor i SD-sfären. Det de båda har gemensamt är att de är just bögar.
Vill ni veta mer om själva dokumentärserien är den helt klart sevärd, speciellt om du är hbtq-person själv. Men det jag ska prata om i denna text är inte serien i sig utan några saker jag observerade när jag tittade.
Först och främst blev jag djupt berörd av Eriks beskrivning av hur vår gemenskap nästan är på väg att sluta vara just det, en gemenskap. I stället för att vara en enda stor regnbågsfamilj är vi i dag små individuella öar med långa avstånd mellan varandra. Det här är hbtq-världen jag växt upp i. Hans beskrivningar av hur det var förr gjorde mig nostalgisk för en värld jag aldrig upplevt, men som att jag önskar att jag kunde få varit en del av. Jag önskar att jag kunde varit där när vi slogs för att vinna de rättigheter vi har i dag. Men jag är också otroligt tacksam över att få leva i ett land där att gå i Prideparaden nästan känns som en trött klyscha. Samhället har mestadels accepterat oss.
Men nog om lilla mig, låt oss prata SD-bögar! Att vara Sverigedemokrat och bög är först och främst att vara egoist. ”Nu när vi vita bögar, som identifierar oss med könet vi blev tillskrivna vid födseln, har våra rättigheter så kan vi sluta bry oss” tänker de. Att vara sverigedemokrat är att aktivt motarbeta transrättigheter. Det är att stötta ett parti som förespråkar att kasta ut våra invandrade hbtq-bröder och systrar ur landet. Det är att aktivt motarbeta den öppenhet och tolerans, som hbtq-rörelsen försökt bygga.
Vissa försöker rättfärdiga sitt partival, de säger att allt hat och våld mot hbtq-personer är invandrarnas fel. Men det stämmer helt enkelt inte. Vi alla är medvetna om att det finns problem med hedersförtryck i vissa av våra förorter. Det råder det inget tvivel om. Men jag betvivlar att de människor som, efter hejarop från SD, nu skrämt de drag-queens som stod bakom Drag Story Hour till tystnad var invandrade.
Att vara Sverigedemokrat och bög är att sparka bort stegen för de under dig när du själv kommit över muren. Det är att kasta dina bröder och systrar till vargarna när du själv kommit in i värmen. Det är att vända din familj ryggen. Bögar är så klart ingen monolit, det är en grupp individer där det så klart bör vara okej att tycka olika. Men problemet är att SD:s politik skadar alla bögar, oavsett om de är för höjda eller sänkta skatter. Det är vår rätt att existera på samma villkor som alla andra de är ute efter.
Man kan inte vara sverigedemokrat utan att skada andra. En röst på SD är en röst mot hbtq-människor.
Jonathan Törnstrand är återkommande gästkrönikör på Eskilstuna-Kurirens ledarsida och ordförande för Luf Sörmland