Hundföraren frågar om han behöver en skottsäker väst. Han har nämligen ingen. Svaret är att det är upp till honom men att det bör vara lugnt utan. En hemvärnsman, någon sorts informell ledare, samlar sina kamrater runt sig och poserar för foto.
Polisens insatsledare påtalar vid genomgången vikten av säkerhet: Rikta inte laddade vapen mot människor och fordon, om det inte finns väldigt goda skäl.
Jag följer med på patrullering av utegångsförbudet i Odessa tillsammans med polisen och en avdelning av hemvärnet, eller territorialförsvaret som det kallas i Ukraina. Dessa enheter består helt av frivilliga och finns i två delvis överlappande former.
Den ena är förband på länsnivå som är att likna vid det svenska hemvärnet. De sköter landets försvar och ska som regel hålla sig inom hemlänet. Ansvaret för deras organisering ligger på länsmyndigheterna i samverkan med försvarsmakten.
Den andra typen är så kallade frivilliga gemenskaper. Det är väpnade enheter som bildas på basen av olika befintliga sammanslutningar, som politiska organisationer, idrottsklubbar eller, i det här fallet, en småföretagarförening i Odessa.
De grupper som vill och är tillräckligt kapabla hamnar vid fronten, oftast inlemmade i territorialförsvaret. Andra ges den här typen av stödfunktioner till exempelvis polisen. Det är ett exempel på hur ukrainskt civilsamhälle och stat samverkar i kristid.
Och det behövs. Polisen har inte tillnärmelsevis nog med resurser för att övervaka ett utegångsförbud mellan 23 och 05 varje natt.
Allt är inte rosenskimrande. Odessas stad och län tillhör de utsatta platser i Ukraina som var sena med att få allt detta på plats. Borgmästaren, den ökände Gennadij Truchanov, som har band till organiserad brottslighet, har självkritiskt medgett att han suttit på händerna eftersom han aldrig trodde att Ryssland skulle gå till anfall.
Patrulleringen, till fots i grupper på tre med en polis och två medhjälpare, känns tidvis som en nattvandring i fredstid. Det är uppsluppna samtal med mycket skratt.
Gruppen försöker lista ut hur nattens kodord ska uttalas. Dessa fraser som ska skilja vän från fiende görs medvetet svåra så att personer från Ryssland får uttalsproblem. Denna gång har någon verkligen krånglat till det.
Några enstaka Odessabor på väg hem från fest och liknande får sina id-papper kontrollerade, ges mild utskällning och släpps. Mer än så krävs inte. Bara de direkt misstänkta tas in på förhör.
Vid ett par tillfällen kommer glimtar av allvar. En person sitter lutad mot en husvägg. Polismannen, en erfaren kvarterspolis, närmar sig med automatkarbinen redo. Det visar sig vara en harmlös uteliggare.
En personbil kör i full fart. Här är polismannen riktigt nervös när han går ut mitt i gatan för att möta bilen. Inbromsning, signal och kodord visar att det är säkerhetstjänsten som är ute och åker.
Jag lämnar gruppen vid tvåtiden och får senare höra att allt avlöpte lugnt. Så är det i 99 fall av 100 för närvarande. Men infiltrationer sker, ryska agenter finns i Odessa, alla måste vara på sin vakt. Kriget pågår.
Alex Voronov är fristående liberal skribent och tidigare politisk redaktör på tidningen.