Tekniken måste fungera. "För att ett kontaktförbud ska kunna utgöra ett reellt skydd är det en avgörande förutsättning att den tekniska utrustningen för elektronisk övervakning förbättras", konstaterade en offentlig utredning som kom ifjol.
Såhär beskrev en av Sveriges “gömda kvinnor” sin situation i en intervju från 2022: "Vi lever ett fängelse utan galler – men förövarna får gå fria." Hon är en av dem som lever med skyddade personuppgifter efter att ha lämnat en våldsam man. Hon är en av många fler som lever i ständig skräck.
Nyligen presenterade regeringen sina åtgärder för att stärka skyddet för dem som utsatts eller utsätts för hot och våld i nära relationer. Förslagen innebär bland annat att tröskeln för att utfärda kontaktförbud ska sänkas. Exempelvis ska otillbörlig övervakning, som att ha använt GPS-spårning eller appar för att förfölja någon, bli en ny grund för att utfärda kontaktförbud. Dessutom ska elektronisk övervakning med fotboja kunna användas i fler fall, vilket förbättrar möjligheterna att både upptäcka och stoppa eventuella överträdelser.
Med en fotboja kan polisen agera så fort gärningspersonen närmar sig offret, i stället för att ingripa först när brottet begåtts. Man väntar med andra ord inte på att det värsta ska ske.
Den del av förslaget som blev mest uppmärksammad var dock att kontaktförbud ska kunna omfatta större geografiska områden – i vissa fall en hel kommun. Det innebär att risken för obehagliga konfrontationer minskar, och att offret kan röra sig tryggt i sin egen stad. Det här är välkomna nyheter. Trots att kontaktförbud redan är ett effektivt verktyg har systemet länge präglats av brister. Knappt en tredjedel av de ansökningar om kontaktförbud som görs beviljas. Av de beslut som faktiskt fattades var det få som inkluderade elektronisk övervakning.
Hur man faktiskt väljer att implementera de nya direktiven ska bli spännande att följa, särskilt med hänsyn till tekniska begränsningar.
Politikens budskap är tydligt: det är förövaren, inte offret, som ska flytta på sig. Inskränkningar som görs för att garantera kvinnans säkerhet ska alltid gå ut över honom, inte henne. Det påminner om den “Gubbflytt” som länge förespråkats av Centerkvinnorna – en tydlig markering att det är den som utgör problemet ska tvingas bort. Det är en viktig princip, och en tydlig markör för att vi äntligen gått ifrån skyll-dig-själv-retoriken som länge präglat diskussionen om genusbaserat våld och våld i nära relationer.
Polisen ska kunna ingripa tidigare – innan det värsta inträffat.
Det kan dessutom kännas särskilt viktigt om man som överlevare upplever att rättssystemet svikit en i övrigt, och många förövare går fria trots återfallsrisk. Mer finns att göra.
En reform av kontaktförbudet är välkommen och viktig, men kommer behöva följas av utökade resurser, tydliga riktlinjer för rättsväsendet och en bredare förändring av hur samhället ser på våld i nära relationer. Nu gör vi allvar av principen: Gubbflytt, inte kvinnoflykt.
Olivia Lindroth Steinwall är fristående centerpartistisk skribent på Liberala Nyhetsbyrån