Människan lider av okunskap, vilket egentligen inte är särskilt konstigt och i sig inte ett så stort problem. Problemen uppstår eftersom vår okunskap är systematisk. Händelser och fenomen som anses ha nyhetsvärde är per definition också ovanliga eller oväntade. Det är alltså händelser som avviker från de breda trenderna i samhället. Därför har vi dålig koll på samhällsutvecklingen.
Det blir tydligt i stiftelsen Gapminders senaste rapport Sustainable Development Misconception Study (23/11). Där har de ställt 18 frågor till folk i nordiska länder, som relaterar till FN:s hållbarhetsmål. Alla frågor har tre svarsalternativ, och ändå svarar de flesta fel på nästan alla.
Ett generellt mönster är att vi tenderar att överskatta hur utbredd fattigdomen i världen är. Endast 9 procent av världens befolkning lever i dag i låginkomstländer, men 96 procent av de tillfrågade tror att det är betydligt fler. Även vad gäller jämställdhetsutveckling världen över svarar de flesta systematiskt fel. I Sverige missbedömde 95 procent hur långt världen har kommit vad gäller lagar mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
Det handlar inte bara om att vi underskattar den positiva utvecklingen i världen. Trots att 81 procent av all energiförsörjning fortfarande kommer från fossila bränslen, trodde en dryg majoritet att det var betydligt mindre – alltså att vi har kommit längre i hållbarhetsarbetet än vi faktiskt har.
Det är förstås uppseendeväckande och till och med ganska komiskt att vi har så fel om hur saker och ting ligger till. Vad värre är att okunskapen kan leda till att vi ger upp våra försök till förbättring. De senaste decennierna har tid, pengar och resurser ägnats åt fattigdomsbekämpning. På en övergripande nivå har det gett goda resultat, vilket dock inte speglas i kunskapsläget. Den som vet om att det har lagts mycket resurser på detta – men tror att vi inte kommit särskilt långt – drar lätt slutsatsen att det inte går att göra något. Detta trots att många människor fortfarande lever i fattigdom och vi i hög utsträckning faktiskt kan göra något åt det.
Det gäller även omvänt. Att så pass många tror att vi har kommit längre för att minska mängden fossila bränslen riskerar att leda till att vi som samhälle nedprioriterar frågan, trots att den är långt ifrån löst.
Den systematiska okunskapen leder lätt till att man blir handlingsförlamad inför samhällsförbättring, antingen för att åtgärder framstår som verkningslösa eller för att tillräckligt mycket redan verkar ha gjorts. Det går alltså inte att förbättra samhället om det saknas en förståelse för hur samhällsutvecklingen ser ut.
Eva Forslund är ledarskribent på Upsala Nya Tidning (lib).