Strax under den akuta oron för en brinnande värld – och för själva existensen, med ett återuppväckt kärnvapenhot – finns en annan malande oro. Hur ska det gå för oss som nyss har köpt hus, som har bil och som har sparat i fonder för barnens framtid?
Kommer kostnaderna för räntor, el, mat och drivmedel att sätta oss på bar backe?
Känslan infinner sig när staplarna på börsen pekar rakt ned i källaren, parat med rubriker om ”fritt fall”, samtidigt som andra kurvor pekar rakt uppåt. Kostar det 2 000 kronor att tanka bilen nästa gång? Eller 3 000? Regeringens stödpaket, med bland annat sänkt drivmedelsskatt, motar inte oron för framtiden: Hur ska jag kunna försörja familjen på min lön?
Råden från privatekonomer är att ”inte handla i panik”, men också att se till att man har ”en summa pengar sparade på ett sparkonto med ränta…”. Råden kom från Christina Sahlberg, sparekonom på Compricer (DN 10/3) men kunde kommit från vilken ekonom som helst.
Det alla experter vet är att marknaden agerar på osäkerhet, att stora hastiga rörelser följs av korrigeringar om det värsta scenariot inte inträffar. Dessa korrigeringar ger inte alls samma rubriker som det dramatiska fallet.
Raset på börsen som gav småspararen ont i magen får motsvaras inte av glädje och lättnad när kurserna sedan trippar uppåt igen. Samma princip gäller på alla marknader, även för råvaror.
Allt det här vet stora investerare på börsen. För dem betyder domedagsrubrikerna egentligen bara en sak: köpläge! Så var det efter kraschen för Lehman Brothers 2008, och så var det när it-bubblan sprack i början av 2000-talet – sex kronor för en Ericssonaktie!
Det är lätt att ha is i magen för den som inte behöver oroa sig för egen del. Det är klart att det kan gå fullständigt åt skogen: börskrasch, bostadskrasch, världskrig. Men då blir det så för alla. I annat fall kommer man ur krisen på en högre nivå, som vanligt.
”Hon har bara råd att tanka fem liter”, skriver Expressen (13/3) om en kvinna i Gullspång som dagen före lön drabbas av de höga priserna på drivmedel. Men vid förra lönen hade hon bara råd att tanka sex liter. Den här kvinnans problem är i grunden ett annat.
Poängen är att rådet om is i magen borde gälla betydligt fler. Vissa företagare och andra har verkligen skäl att känna panik över utvecklingen – och de behöver hjälp, riktade stöd.
Vi övriga kan tänka att krisen är svår, men också tillfällig, om än utdragen. Det kommer en annan tid, och för framtidens skull är det bäst att sitta still i båten.
Lite obehag för egen del är tillåtet att känna, trots att ukrainarna har det så mycket värre.
Johan Rudström är ledarskribent på Upsala Nya Tidning (liberal)