I Agendas partiledardebatt – den första efter valet – bjöds inte på några oväntade ämnesval. De fyra ämnen som debatterades under söndagskvällen är det senaste årets politiska skåpmat: migrationen, välfärden, miljön, hushållens ekonomi. Svensken som valde att fira tredje advent i stilla ro med tv:n avstängd missade på så vis inte särskilt mycket.

Men det är spännande att se de ombytta rollerna i svensk politik. Magdalena Andersson (S) gjorde debut i rollen som oppositionsledare, Ulf Kristersson (M) som statsminister. Regeringspartierna har växlat från attack till försvarsställning. 

Mest intressant är dock Jimmie Åkesson (SD) som för första gången i sin partiledarkarriär och partiets historia avkrävs ansvar för den förda politiken. Att stora delar av Tidöavtalet, särskilt i migrationsavsnittet, är SD-märkt har undgått få och därför är det rimligt att Åkesson får svara på delar av kritiken.

Den typen av ansvarsutkrävande har varit ett argument för att släppa in SD i värmen; den etablissemangskritik som bidragit till deras tillväxt blir svårare att idka från en maktposition.

Hur det blir med det återstår att se, än är det (förmodligen) långt till nästa val. Förutom regeringsförhandlingarna har regeringen inte hunnit med så mycket mer än att lägga fram en budget, vilket gör det till ett svårt läge att utkräva ansvar. 

Visst finns det vallöften som framstår som något optimistiska och som nu välförtjänt biter regeringen i baken. Samtidigt är politik ett långsiktigt spel, och även om den typen av blame game – som Centerpartiets Annie Lööf, som gjorde sin sista debatt som partiledare också kallade det rakt ut – är tröttsamt, gör de ombytta rollerna inte att Socialdemokraterna och Miljöpartiet plötsligt går fria från ansvar för situationen i landet. S har ändå styrt landet i åtta år, MP fick vara med nästan lika länge.

Båda sidorna är dock lika goda kålsupare i det avseendet. Överlag var tonen i debatten inget att hänga i julgranen. Att tonläget blir högt under valrörelser är inte ovanligt, men känslan nu är att valrörelsen ännu inte har tagit slut. Politikerna har bara bytt plats. 

Vill väljarna verkligen ha ett debattklimat där Ebba Busch (KD) möts av hånande skratt från sina meningsmotståndare efter att hon sagt att hon bryr sig om sanningen – i sig en insinuant anklagelse mot samma motståndare? 

SVT:s politikkommentator Mats Knutsson reagerade på att debatten var ovanligt hätsk, särskilt med tanke på att valet är över. 

Som Lena Mellin skrev i Aftonbladet (11/12) kan man knappast tro att det är 45 månader till nästa val. Det är svårt att inte hålla med.

Mimmie Björnsdotter Grönkvist är fristående liberal skribent