Företrädare för omkring 200 olika regeringar träffades nyligen i Sydkorea för att under överinseende av FN hitta lösningar på det globala plastkaos vi befinner oss i.
De enorma mängder plastskräp som varje dag sprids i naturen påverkar miljö, människor och djur allvarligt. I dag finns plast till och med i våra kroppsvätskor.
Resultatet i sydkoreanska Busan bidde trots det en tumme, nästan ingenting. Framför allt på grund av att oljeproducerande skurkstater som Saudiarabien och Ryssland slåss med näbbar och klor mot alla former av bindande avtal.
Årligen produceras omkring en halv miljard ton plast, en fördubbling bara de senaste 20 åren. Kommande tjugoårsperiod väntas ytterligare dubbelt så mycket plast nå ut på världsmarknaden. Samtidigt dumpas tonvis med plast i haven och i marken. Bara en ytterst liten del återvinns.
Nästan inget visar så tydligt som plastfrosseri hur människan är sin egen värsta fiende. Detta kommer inte att minska med mindre än att vanliga människor, konsumenter, väljer bort plast på allvar.
Givetvis måste det ingås internationella överenskommelser och stiftas lagar som begränsar möjligheterna för produktion och spridning av alltför mycket plast, liksom ökade krav på återvinning. Men utan den enorma efterfrågan från konsumentledet blir det inte lika lönsamt att pumpa ut plastprodukter.
Det är i ärlighetens namn inte särskilt svårt att förstå varför människor gillar plast. Den är ofta billig, lätt att rengöra, lätt att bära. Den finns i all världens färger och former. Inte sällan upplevs den som något hållbart, även om så inte är fallet eftersom plast åldras illa och inte går att slipa, måla om eller återställa som många andra material.
Människor byter ut fina träfönster mot PVC, kastar träslevar och köper plastverktyg till köket på Ikea. Det inreds med plastmöbler, plastmattor och plastkonst – och målas med plastfärg. I garderober hänger plagg av polyester, akryl och andra skadliga plaster. Nästan överallt finns den oljebaserade, skadliga plasten.
Bara individen vet vad som är nödvändigt eller möjligt för just denne att bidra med. Samtidigt är det i jultider ett utmärkt tillfälle att rannsaka sig själv. Behöver barnen verkligen fler plastleksaker i julklapp? Måste man unna sig mängder av plastdekorationer? I de flesta fall går det utmärkt att välja andra material, och att göra medvetna val, som att inför julbaket ersätta den trasiga plastbunken med en i metall.
Sverige är ett litet land. Vi kan inte ensamma ändra världens plastfrosseri. Och som enskilda är våra handlingar än mer försumbara i ett globalt perspektiv. Men vi kan alla utgöra ett gott exempel och bidra med något, om än aldrig så litet. För forskare världen över är eniga. Plasten måste minska, den är ett hot mot både människa och miljö. Så länge makthavarna inte kommer överens, finns den enda möjligheten till förändring hos vanliga människor.
Malin Lernfelt är fristående liberal skribent.